På Guds löfte…

… och vi får leva, med Bibelns välsignande ord:

Detta hopp har vi som ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förhänget. / Heb 6:19

Vad är det för hopp som Bibelordet talar om? Det är Guds löfte – inget kan ändra det! Vad Gud lovat kommer Han att uppfylla!

Jag ger dem evigt liv. De ska aldrig någonsin gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand. / Joh 10:28

I själen, får vi uppleva detta hopp uppfyllas redan nu. Redan här – då vi lever på jorden – får vi som Guds barn, i Anden leva ”innanför förhänget”, det vill säga, i gemenskap med Gud – om än det sker med en på många sätt haltande kropp. Och en dag vet vi, skall vi fullt ut leva med varandra hos Gud – med nya felfria och syndfria kroppar.

Detta hopp bygger inte på vilka vi själva är – på meriter eller status. Det bygger på nåd och tro: På Guds löfte!

Upptäck Anden

Läs gärna Joh 16:5-14

Har du upptäckt att Anden är din Hjälpare, eller är Anden något främmande för dig, någon du väntat på skall komma in i ditt liv med ”dunder och bong”?

Jag vill påstå att inte alltid är så Han kommer – eller snarare: Det är inte alltid så man upptäcker Hans närvaro. Jag menar att alla människor som är frälsta, har Gud Ande i sig. Det är ju Anden som föder på nytt (Joh 3:3-6). Detta nya är inte kött, utan Ande och vi behöver ta emot denna förståelse och låta det nya – Anden – få blomma ut: Vi behöver upptäcka Anden!

Vi får inte stänga in Honom för att Han känns främmande och obekväm. Men skall inte heller nödvändigtvis förvänta oss något storslaget, häpnadsväckande eller några starka känslor. Ibland sparkar barnet i moderns mage, i bland är det stilla, sover, men växer ändå.

Bind inte din upptäckt av Anden i rädsla. Missa inte upptäckten av Anden, för att du förväntar dig Honom på ett visst sätt. Tacka Fadern för Anden, i Jesu Kristi Namn, och ta dig tid för att lära känna Anden hos och i dig.

Gudsfruktan och helgelsen

De kommer att älska njutning mer än Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. / 2 Tim 3:4-5

Detta skriver Paulus, gällande människorna i ”de sista dagarna” (vers 1).

Vad innebär Gudsfruktan och dess kraft? Frågan ställs i opposition till att ”älska njutning”.

Gudsfruktan är att välja Gud! Det primära för oss som Kristustroende – när den fått gripa oss – blir att fråga efter Hans mål och vilja med våra liv.

Denna fruktan kommer inte ur rädslans perspektiv, utan föds ur vördnadens och tacksamhetens perspektiv.

Jagets njutning, ställs åt sidan. Mitt liv som Hans, handlar inte längre om njutning, om belöningar för vår tro eller jagande efter ”andliga kickar och upplevelser”.

Vår glädje finns i den tacksamhet, som nåden för med sig. Ur detta perspektiv växer kraften till ett liv i sann Gudsfruktan. Gudsfruktan föder kraft, som föder vilja till allt större Gudsfruktan…

Så växer vi, dag för dag, i helgelse.

Livets roder

Se också på fartygen, som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de med ett litet roder dit rorsmannen vill. / Jak 3:4

I dagens samhälle finns ett oräkneligt antal källor för att förstå livet: Bedöma, välja och göra rätt. Vilka källor följer du? Är du säker på att de källor du följer är kloka och goda? Veckotidningar, religioner, Google, Facebook, bloggare, t.o.m. statliga råd (ex om aborter), allt måste prövas mot Ordet.

För oss som kristna finns livets roder i Guds Ord och Ande. Guds Ord och Ande splittrar oss aldrig åt olika håll! Om vi uppfattar att de gör det, måste anden ovillkorligt prövas! Guds Ord och Ande är Sanning, men en annan ande kan vara falsk och förklädd. Det finns alltid en tydlig samklang mellan Guds Ord och Guds Ande!

Pröva alltid att samklangen existerar, mellan det du lyssnar till och vad Guds Ord och Ande lär.

Bryt med lockelser

Kvinnan såg att trädet var gott att äta av, en fröjd för ögat. … och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. / ur 1 Mos 3:6

Vi närmar oss Valborg och 1:a Maj, i år en långhelg från torsdag kväll, till söndag kväll och det blir ”vara-ute-varmt” på många platser. Sådana helger innebär lockelser och risk för förförelser.

Mycket börjar med alkohol och går ofta över i lössläppthet och lösaktighet. Alkohol lockar också kristna, trubbar av omdömet och leder fel – ibland med oplanerade konsekvenser.

Vi måste som kristna våga se våra personliga svagheter – erkänna för oss själva var vi är svaga och sätta våra personliga gränser. Eva tillät sig lockas, Adam tillät sig luras.

Du måste erkänna dig själv – dina problem och välja att inte gå in i situationer där du vet, att du kanske kommer att falla.

Vi ber att denna helg, när Guds mirakler åter träffar oss, skall bli en tid för uppvaknande, väckelse och förnyelse.

Bön till Fadern

Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det ska han ge er. Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Be och ni ska få, så att er glädje blir fullkomlig. / Ur Joh 16: 23-24

Många böcker har skrivits, regler har skapats och nycklar har presenterats, för att hjälpa oss ”be rätt”. Men är alla dessa regler och nycklar nödvändiga? Nej, jag tror inte det!

Vi har en mönsterbön, som Jesus Kristus lärde oss: ”Vår Fader…”.

Vi får ha den som grund för samtal med Gud, Fadern. Sedan formulera vi den personligt, efter våra egna behov och omständigheter. Men har du tänkt på hur den börjar? Vi vänder oss direkt till Fadern. Vi får i Jesu Kristi namn ha ett personligt samtal med Gud.

Vilken otrolig möjlighet! Du och jag – mindre än sandkorn i det stora hela – får prata direkt med Skaparen till det enorma – Han ser oss, Han lyssnar.

Detta är en av nådens möjligheter: Himmelriket redan här!

Trofasta – eller svikare

Måste vi som kristna alltid flyta med i samtal och vara lågmälda? Måste vi gömma oss bakom tanken att inte såra? Måste vi förpacka sanningen så den inte syns, hörs och känns?

Ofta är det så, vi ”mogna” kristna agerar. Smyger med orden och mumlar, är förståndiga, skrämmer inte. Delar gärna med oss, av en klapp på axeln: ”Det löser sig!” …

Visar denna kristliga diplomati verkligen omsorg? Är denna ödmjukhet verkligen kärlek?

”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud.” (Paulus, Rom 3:23).
”Gå, och synda nu inte mer!” (Jesus, Joh 8:11).

Guds Ord hymlar inte, Jesus hymlar inte om synden! Jesus hymlar inte om vad död, utan nåd, bär med sig.

Jesus förkunnade och har befallt oss att förkunna sanningen! Han visade på synden och Han visade vägen – med kärlek.

Har vi, som kallar oss kristna, blivit svikare? Som sopar Guds Ord under mattan, för vi tycker det är inkorrekt i vår tid – besvärande och skämmigt?

Är vi trofasta, eller har vi blivit svikare?

Kärnfamiljens månad

Den amerikanska delstaten Tennessee har 9 april i år antagit en lag som deklarerar att: ”Juni är kärnfamiljens månad”. Tennessee har därmed övergivit pride, som tidigare tillägnats månaden.

Tänk om Sverige och svenska kommuner kunde ta efter.

Kärnfamiljen: Mamma, pappa, barn – egna, adopterade och fosterbarn – är grunden för samhällets funktion, byggande och bevarande.

När detta får vara målet, får också de familjer plats i omsorg och kärlek, där mamma, pappa, barnrollerna krackelerat.

Tro baklänges

Vi måste alltid tacka Gud för er, bröder. Och det har vi goda skäl till, för er tro växer starkt och kärleken som ni alla har till varandra blir allt större hos var och en. / 2 Thess 1:3

Är din tro fullkomlig? Min är det inte, långt ifrån – men den växer!

Under hela vårt liv skapas, brukas och slits celler ut i vår kropp. Man kan, på så vis, säga att kroppen växer hela livet. Ja, den växer in i döden, för kroppen är inte evig.

Men vår tro fungerar inte enligt jordisk fysik. Medan kroppen växer till slutlig död, växer tron till slutlig mognad och fullkomnat liv.

Min förståelsen av Gud, Guds vilja och Guds vilja med mitt liv växer, ibland med stora steg, ibland med små. Ja, ibland kan växandet t o m kännas som det går baklänges.

Går din tro baklänges just nu? Ta tag i den på nytt – det finns mer! Tänk inte att du aldrig bli färdig, eller än värre – är färdig.

Ju färdigare du är med tron, dess mer har du faktiskt att lära och växa.

Ingen annan

”Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta.” / Apg 4:12.

Bibeltexten är både utmanande och befriande. Den tvingar oss se, och måste få oss att inse, att det enda som gäller inför Gud, är min relation med Jesus Kristus!

Det är inte Luther som frälser, det är inte påven.

Det är inte Maria, eller något annat helgon och inte den sista smörjelsen som frälser.

Det är inte barndop, söndagskola eller konfirmation som frälser.

Det är inte Pingst, EFK eller Equmenia som frälser.

Det är din personliga relation med Jesus Kristus, som öppnar porten, till vägen, till Fader Gud. Frälsningen sker när du tar emot Jesus Kristus, som din frälsare och Herre.

Så nödvändigt enkelt är det!

Släpp Luther, släpp påven, släpp nära och käras tyckanden. Låt dem aldrig, inte i något, stå i vägen för Jesus Kristus – Amen!