Vårt livs vittnesbörd

Alltså, om maten blir till fall för min broder, skall jag aldrig någonsin äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall. / vers 13, ur 1 Kor 8:1-13

Versen jag citerat ovan handlar om offerkött. Personligen tycker jag stycket är lite krångligt. Men det finns en slutsats som är allvarlig och som vi måste ta till oss.

Och jag menar, att det är viktigt att vi vågar vidga begreppet ”äta” och plocka in också andra livsaspekter. Vi får inte med vårt leverne, i Guds frihet, förorsaka någon annans fall och inte ge någon människa orsak att avvisa Guds frälsning.

Som kristna måste vi arbete med att helhjärtat leva i omvändelse, då våra liv är starka vittnesbörd. Vi vet visserligen att vi blivit frälsta enbart av nåd, men att leva utan omvändelse, är inte vad Gud vill, och om nåden inte leder till förändring, blir frälsningen obegriplig och ologisk i världens ögon.

Vi behöver därför vara medvetna om vårt leverne, så det inte leder andra fel.

Låt inte rustningen bli liggande

Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet. / Ef 6:11-13

På väg ned till Blekinge stannade vi till vid Mobergs Duvemåla – du har kanske läst boken eller sett filmen Utvandrarna om bl.a. Kristina från Duvemåla. En bit bakom huset, vid en ängskant, stod redskapen nedan och texten du läste ovan kom för mig när jag såg dem.

Vi är mitt i en stark strid, där världen på många sätt och genom många kanaler försöker infiltrera oss personligen och nästla sig in i våra gemenskaper som Guds barn! Har vi intagit beredskap?

Är det med alla de redskap Gud har gett oss, som med redskapen på bilden. De bara ligger där, oanvända, omsnärjda av det jordiska och insnärjda i varandra. Obrukade och illa skötta.

Läs gärna bibelverserna Ef 6:11-18 och leta fram och ställ iordning Guds redskap – de är redan idag och kommer allt mer vara en nödvändig rustningen för att kunna stå emot ondskan.

Sanningen eller lögnenvilken av dem vill du följa?

Låt inte bedra er. Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män, inga som är tjuvaktiga eller själviska, inga drinkare, ovettiga och utsugare – ingen sådan får ärva Guds rike. / 1 Kor 6:9-10

Skulle jag sätta en rubrik över tiden vi lever i skulle det kunna bli: ”Lögnens tid”. Detta gäller i första hand världen, men i viss mån också våra egna kretsar. Att världen lever efter lögnen, är en sak, men att vi börjar byta Bibelns sanning, mot världens lögn…

Kristen undervisning och agerande avs. etik och moral, är delvis undermålig och bitvis vilseledande. Bibeln ger oss Guds sanning, men världen ger oss lögnens!

Det är alltså inte bara världen vi måste se upp med, nu gäller det också att våga pröva samfund, församling och kristna ledare – Guds Ords väktare.

Lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. / Matt 28:20

Vi måste uppmuntra varandra att söka sanningen i Guds Ord, för att inte fångas av falsk undervisning.

Jesus tror på dig!

O, att mina vägar vore rätta, så att jag höll dina stadgar! Då skulle jag inte komma på skam när jag tänkte på alla dina bud. /Ps 119:5-7

Många av oss har säkert varit där, vi är beredda att ge upp, våra intentioner faller till marken och vi står där med ingenting, inför Jesus. Vi vet vad Herren vill men ser oss som totalt misslyckade.

Kanske är du där just nu? Då vill jag meddela de ord som jag uppfattar att Anden gav mig i går kväll för att dela: ”Jesus tror på dig!”

Sluta tro att du inte duger. Jesus vet vem du är, Han ser ditt hjärtas vilja men också din svaghet – därför dog Han för dig!

Lyssna inte på Satans viskningar, att du är ett stort misslyckande. Jesus gör inga misstag och Jesus räknar med dig, Han räknar dig som sin och du är Hans.

Låt inga självtvivel hindra dig förstå: ”Du är älskad, till gemenskap med Gud!”

Himmelriket här

Från den tiden började Jesus predika och säga: ”Omvänd er, ty himmelriket är nu här.” Matt 4:17

Vi har haft en minisemester de tre sista dagarna och sett oss omkring i trakten mellan Tjurkö och Ronneby, Blekinge. I går (den 7 oktober) besökte vi Lindö udde (ett naturreservat) och ute vid havsbandet tog jag bilden ovan.

Dramatiken i mötet mellan himmelen och jorden var mer fantastisk än den kunde fångas på bild: Det var omöjligt att skilja jordens hav från himmelen, gränsen var totalt raderad.

När jag såg det tänkte jag: Hur är det i våra liv? Drar vi en gräns mellan Guds rike i vårt liv och vårt eget, eller lever vi fullkomligt genomsyrade av Hans rike. Har vi kanske skapat nischer i livet, som inte är så himmels-lika som de skall vara. Låter vi Guds rike, Hans vilja och möjlighet, genomströmma allt vi gör i alla tider, alla dagar?

”Himmelriket är nu här.”: Lever vi fullt ut där?

Tacksamhet

Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd. / Ps 136:1

En av de uppmaningar vi får i Guds Ord är att ”tacka Herren”. Tack och tacksamhet till Gud, har alltid varit och är både ett verktyg och vapen.

Tacksamhet är ett verktyg för att fokusera våra tankar och därmed stärka vår uthållighet och ork.

Tacksamhet är också ett vapen för att visa ondskans makter på vem, som genom alla livets alla skiften, är vår Herren.

Med tacksamheten i vårt dagliga medvetande ser vi längre och djupare än till stundens och närtidens problem. Vi ser vad Gud frälst oss från och vi ser vad Gud frälst oss till. Vi vet vad Gud, inför det vi står inför just nu, kommer frälsa oss igenom.

Låt oss därför börja och sluta var dag med tacksamhetens bön till Gud.

Vägröjare

”Och du, barn, ska kallas den Högstes profet, för du ska gå före Herren och bana väg för honom.” / Sakarias ord om Johannes – döparen, ur Luk 1:76

Kan Sakarias ord om sin son Johannes skrivas också över oss och våra liv? Banar vi väg för Herren – eller banar vi bara väg för oss själva?

Självklart svarar vi enbart på detta inför Gud! Men frågan måste vi ändå alla våga ställa oss: Varför gör jag det jag gör? Banar jag väg för mig själv – mitt ego – eller för Jesus Kristus?

Vi vet ju självklart hur det skall vara, men söker vi ändå också någon egen liten vinning? Johannes vet vi, genom Guds Ords beskrivning av honom, sökte inget eget, han kastade allt ljus på Jesus.

Kastar ditt liv, kastar mitt liv, allt ljus på Jesus?

Anden är öga och öra mot Gud

Men vi känner, som Skriften säger: Vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud. / 1 Kor 2:9-10

Jag tror inte du kan studera dig fram till frälsningen. Du kan visserligen lära dig mycket om Gud, men aldrig enbart på ett teoretiskt sett läsa dig fram till levande Gudsgemenskap. Du måste släppa din tro på din egen vishet och sluta leta efter ”vetenskapligt” förklaringar.

Gud finns, men det är Anden som uppfattar Honom och göra Honom levande för dig.

Guds Ande, som vill få rum i ditt hjärta och i ditt dagliga liv, är den ende som på rätt sätt kan utforska djupen i Gud och kristen tro.

För kristen tro är inte en religion, det är en relation, där Anden kan liknas vid ett kommunikationsnav eller förbindelselänk.

Barabbas – du och jag

Men översteprästerna och de äldste övertalade folkmassan att begära att Barabbas skulle friges och Jesus dödas. När landshövdingen frågade dem: ”Vilken av de två vill ni att jag skall frige åt er?”, svarade de: ”Barabbas”. Pilatus frågade dem: ”Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?” Alla svarade: ”Korsfäst honom!” / Matt 27:20-22

Blev Barabbas någonsin frälst? Guds Ord berättar inget om detta, även om myter berättar att han så småningom blev det.

Vad vi vet är att Barabbas, ur ett jordiskt perspektiv, blev räddad från den stundens fysiska död. Evangeliernas vittnesbörd om Barabbas, blir delvis också en liknelse. För vad betyder Jesu död och uppståndelse för oss?

Det betyder att Gud ger oss erbjudande om evig räddning!

Jesu död och uppståndelse har en långt mycket djupare avsikt än att kortsiktigt rädda Barabbas. Jesu död och uppståndelse ger oss ett oförstörbart löfte: Vi får Guds erbjudande om att bli förlåtna och evigt räddade.

Ta emot detta löfte och låt inte Satan ta ifrån dig din möjlighet!

Genom nåd

För det är genom nåd som ni är frälsta genom tro. Frälsningen kommer inte från er själva, den är en gåva från Gud. Den kommer inte från gärningar, och det för att ingen ska kunna skryta och bli högfärdig. / Ef 2:8-9

Förlösande, befriande, tröstande, förmanande ord!

Vi kan inte nå vår frälsning – vi kan bara ta emot Guds frälsning. Därmed kan ingen tänka eller säga: ”Jag är så stor syndare, att inte kan bli frälst.”

Vi är friade från att göra oss värdiga frälsningen. Den är en gåva – ouppnåelig i egen kraft. Ingen av oss kan göra sig värdig den.

Frälsningen kräver inte perfektion från första steget. Vi jobbar ständigt med oss själva, tillåter oss inte ”synda på nåden”. Men om vi ändå gör fel, är Gud villig att förlåta på nytt.

Vi får aldrig bli skrytsamma och högfärdiga. Att vi själva blivit frälsta, är en oförtjänt gåva! Den förståelsen måste finnas i våra hjärtan i vårt umgänge med andra.

Får du egna tankar runt bibelordet ovan, dela dem gärna som en kommentar nedan.