Våga vara kristen

”…vårt evangelium kom till er inte bara i ord utan också med kraft och den helige Ande och full visshet.” / 1 Tess 1:5

Kristen tro är inte bara ord, kristen tro är nytt liv, i gemenskap med Gud – bevisad genom under och tecken.

”…tecken ska följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut onda andar. De ska tala nya tungomål… De ska lägga händerna på sjuka, och de ska bli friska.” / ur Mark 16:17-18

Det finns kraft i tron! Men Satan vill dränera den, genom att splittra vår tid med världens alla lockelser. Han vet: väljer vi ”tid för världen”, före ”tid för Gud”, blir vi kraftlösa och ofarliga.

Kristet liv måste få bli ett liv i Guds övernaturliga kraft, där under och tecken blir det fullkomliga normala i våra liv.

Tror du det är möjligt? Jag tror det!

Så låt oss göra helt om, från den liberalt gullande tolkningen av Bibeln, för att istället inpassa våra liv efter Guds Ord.

WWJD (Vad Skulle Jesus Gjort)

Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn… / Kol 3:17

”WWJD” är ett begrepp som har sitt ursprung i Charles Sheldons bok, ”In His Steps: What Would Jesus Do?” från 1896. Det fick ett ”uppsving” under 1990 talet, då det gjordes armband, halssmycken, t-shirts av bokstäverna.

När jag läste Kolosserbrevet ovan, kom mina tankar att kretsa runt detta: WWJD

Som kristna skall vi använda tanken till att se på vårt eget handlande och fråga oss själva: ”Skulle Jesus gjort så här?” eller ”Är det med Jesus som Herre som jag gör så här”?

Många val skulle bli enklare och få ett tydligt svar – även om det praktiskt inte skulle bli lättare att följa. Jesu svar och världens svar, skulle ofta komma att spreta åt olika håll.

Låt oss våga ta med frågan, granska vårt agerande, och bestämma oss att följa vår tro på hur Jesus skulle handlat.

Jesus och duvan var bara symboler

Så länga jag minns har jag trott på Gud. Mamma bad aftonbön och söndagsskola och konfirmation – i Sv.Kyrkans regi – var självklar. Men det var först under konfirmationen, som jag började förstå Jesus och Anden. Medan tron på Gud var naturlig, var mannen på korset och duvan enbart symboler, inget jag tyckte mig behöva förstå: Jag trodde ju på Gud!

Samtidigt med konfirmationen började jag dansa modernt. Gammaldans hade jag hållit på med i några år och varit med på uppvisningar, nu gällde det foxtrot, vals, tango… Jag var ute på några danskvällar, men det var inte kul. Rök, sprit och stök – ingen dans med stil. Parallellt blev jag mer och mer fascinerad av Gud och Jesus och det blev en känslomässig brottning: Gud eller världen?

Så vid påsktid 1969, när jag konfirmerades, blev jag starkt berörd av Jesu kamp i Getsemane. Jesus kamp blev på något sätt levande för mig. Den gick inte att kringgå om man ville tro: Den gällde mig!

Kanske var det på påskdagens kväll, annandag påsk eller helgen efter, som jag var på ett enkelt vittnesbördsmöte och bestämde mig för att om detta med tron gick att pröva så skulle jag göra det. Så på väg hem – jag satt i baksätet på en bil – blev jag frälst, jag bad bara tyst: Ok, jag tror och jag vill bli frälst!

Det var inga vackra ord eller rop och skrän, bara detta ”jag vill” och jag fick en frid, som aldrig lämnat mig sedan dess. Livet är inte utan prövningar, men frid och trygghet finns alltid: Enkel och bärande.

Tro inte, att du måste göra på ett visst sätt för att bli frälst. Frälst är en överenskommelse mellan Gud och dig: ”Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.” / Detta är Guds Ords löfte i Romarbrevet kap. 10 vers 10.

Gudsgemenskapens liv

Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet. / Joh 5:24

När vi allmänt talar om död, talar vi om kroppens död – skilsmässa från liv. När Guds Ord talar om död kan det också peka på människans skilsmässa från Gud – ett Andligt tillstånd.

Denna skilsmässa är orsakad av syndafallet och skilsmässan är nödvändig. Inför Guds renhet kan inte synd bestå, utan förtärs. Skilsmässan blir därmed ett skydd för människan som bär på synd.

Men Gud vill inte ha det så för alltid. I och genom Jesus Kristus skapar Gud en möjlighet för alla, att ta emot liv på nytt.

Människan, som genom syndafallets arv, redan bär dödens dom, ges i Kristus möjlighet att övergå från död till liv – från skilsmässa, till gemenskap med Gud.

Detta liv börjar här och nu. Ingen religion, inga egna offer eller gärningar kan återskapa gemenskapen. Tron på Jesu Kristi offer och valet av Honom som Herre, återupprättar livet: Gudsgemenskapens liv.

Sanningens evangelium

Om detta hopp har ni tidigare hört genom sanningens ord, evangeliet, som har nått fram till er liksom det bär frukt och växer till i hela världen; så har det gjort hos er också ända sedan den dag då ni först hörde det och fick kunskap om Guds nåd sådan den verkligen är. / ur Kol 1:5-6 (Bibel 2000)

Sanningens evangelium hade genom Epafras nått också Kolossai. Den sanning och nåd som växte till och bar frukt i hela världen, växte också till i Kolossai.

Det var den enkla sanna, verkliga sanningen – kunskapen om Gud, Guds kärlek och nåd – som gjorde att människor tog emot Gud. Sanningen var och är att Gud är vårt både fantastiska och helt unika hopp.

Förmedlar vi mänsklighetens största ”WOW” också idag, så människor ser sanningen och får rätta kunskapen om Gud?

”Följ du mig!”

Petrus vände sig om och såg att lärjungen som Jesus älskade följde… När Petrus såg honom frågade han Jesus: ”Herre, hur blir det med honom?” Jesus svarade: ”Om jag vill att han ska vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Följ du mig!” / Ur Joh 21: 20-22

I bland, som i detta stycke, kan jag uppleva Jesu ord och svar som burdusa och hänsynslösa. Kunde Han inte svarat på ett mjukare sätt, lindat in svaret: ”Det gläder mig att du bryr dig så mycket om andra, men det är så här…” Nej, rakt av, utan paketering, säger Jesus, ”…vad rör det dig?”

Vi vet inte vad som låg bakom Petrus fråga, var det omtänksamhet, eller var det annat? För oss spelar Petrus bakomliggande tanke ingen roll, men svaret bör få oss att se på oss själva: Följer jag andras förehavanden mer noga, än jag själva följer Jesus?

Falla vs synda – som kristen

Vad innebär det att ”falla”, och finns det någon skillnad mellan att falla och synda?

Man kan åskådliggöra skillnaden via begreppen falla och krypa.

Falla kan man enbart göra från ett upprättstående utgångsläge. Men man faller inte, om man valt att krypa. Att stå upprätt, liksom att krypa är ett val.

Om du faller som kristen skynda dig att bli upprättad igen. Välj aldrig att tro att du kan leva ditt kristna liv krypande – i synd!

Du är ju en gång upprättad genom Guds frälsning – välj att leva så!

”Allt är fullbordat!”

Tar vi till oss fulla konsekvensen av detta?

Låter vi korsets ljus genomlysa alla våra tankar och handlingar?
Vänder vi oss bort från det som felar, eller gömmer vi undan något?
Något, som hindrar oss att bli vad Gud vill vi skall bli.

Lina Sandell delar i psalmen ”Jesus för världen” en bön:

”Tag mig då, Herre, upp till ditt barn,
lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för Dig,
glad i Din kärlek, offrande mig.”

Ber vi denna bön och lever efter den, eller förblir vi den bara en vacker dikt.

Genom Anden

”Hitta på häftiga grejer, skapa sensation, skapa unika happenings som pekar på att ni finns, så människor ser er verksamhet.”

Var det så Jesus sa? Sa Han inte:

”Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet… Dessa tecken ska följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut onda andar. De ska tala nya tungomål… De ska lägga händerna på sjuka, och de ska bli friska.” (ur Mark 16:15-18)

Den sista veckan har Jesu ord ovan blivit ”påträngande”, och med den en följdfråga: Hur skall Jesus bli upptäckt idag?

Skall det ske genom att vi skapar uppseendeväckande arrangemang, som tävlar med andra uppseendeväckande arrangemang? Genom att vi skapar häftigare grejer än andra? Eller är det genom unika händelser – som vi själva inte kan åstadkomma, utan enbart Gud – som utmanar människor att söka den kristna trons källa, Kristus själv?

Vi – Guds barn – är kallade att leva det övernaturliga livet som Gud kallat oss till men som bara Gud kan ge oss. Jag tror inte vi skapar det på sensationernas estrader.

Döda och levande med Jesus

Ska vi bli kvar i synden så att nåden blir större? Verkligen inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den? (Rom 6:1-2)

När vi tar emot Jesus, tar vi emot både Hans död och liv. Vi tar emot Hans död genom dopet, och tar emot Hans liv genom hjärtats tro och vårt livs bekännelse.

Vi är tillsammans med Jesus döda, avs den gamla människan, men också levandegjorda med Jesus, genom den nya människa som Anden fött.

Vad händer då med den gamla människan, med hennes synd och lustar?

Ja, vi fortsätter ju faktisk att leva med köttet i världen, detta ändras inte. Men vi lever inte ut köttets vilja, som är synden, dvs uppror mot Gud. Vi växer i stället i Anden och Andes vilja, som är i harmoni med Gud och Guds vilja.

När vi blivit frälsta, låter vi inte det som är dött väckas till liv igen. Vi vänder oss bort från det vi vet vill väcka köttet till liv och uppror, och ger Anden fullt och obegränsat utrymme. På så vis växer vi som nyfödda människor till Guds avbild, och Gud syndar inte – eller hur!