Jesus Kristus är skillnaden

”…tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.” / Ef4:13

”Kunskapen om Guds Son”, det är detta, kunskapen om Honom, som skiljer religioner från kristen tro och relation. Låt mig få dela min erfarenhet.

Under hela min barndom trodde jag på Gud – inget tvivel och ingen tvekan. Men det var först under konfirmationen, som jag fick kunskap om Guds Son. Jo, jag hade hört Hans namn, sett Honom på korset i kyrkor och på krucifix, men Han hade alltid varit enbart en symbol, en utsmyckning, ett konstverk – inget mer.

Men under konfirmationen blev jag nyfiken på vem denna ”figur” var och vad Han gjort och betytt – och kanske betydde. Nyfikenheten ledde mig till att vilja veta mer om Honom och jag fick en första basal kunskap. Detta blev vägen som ledde till min frälsning!

Att sprida kunskapen om vem Jesus Kristus är, är att visa på steget från religion, idéer om en gud, till relation, gemenskapen med Gud.

Bli inte rädda

Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Ty detta måste hända, men därmed har slutet ännu inte kommit. Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. Men allt detta är bara början på ’födslovåndorna’. / Matt 4:6-8

När Jesus talar om vedermödan, delar Han två varning: ”Bli inte bedragna!” (Matt 24: 4-5) och ”Bli inte rädda!” (Matt 24: 6-8). Vi fokuserar ofta på den första: ”Bli inte bedragna!”, men den andra är också viktig.

Det är lätt att fatta fel beslut och följa förförande ledare, när man själv är osäker. Rädsla och ångest leder oss lätt fel och kan få oss att agera ologiskt. När världsläget syns hopplöst, med krig, uppror, pandemier o.s.v. är det lätt att ge upp, bli modfälld och kanske t.o.m. apatisk. För rädsla kan göra oss svaga.

Så i stället för att fokusera på det negativa, måste vi fokusera på framtiden: Vi väntar på Jesus Kristus och uppryckandet till bröllop – Amen! Och när tiden blir svår, är vårt uppdrag som Guds tjänare än mer viktigt.

Så länge vi är kvar här, är Jesus här och med oss!

Vi får dela Hans seger

Då vi nu har en stor överstepräst, Jesus, Guds Son, som har stigit upp genom himlarna, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse. Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. / Heb 4:14-15

Sådan är Han, vår Herre – Jesus Kristus Guds Son. Han vet hur vi har det och har medlidande med oss. Han var människa och mötte samma frestelser som vi möter, men utan att själv falla i synda.

Han är vår överstepräst och sitter på Guds högra sida, som vår återlösare. Han säger inte: ”Klarade jag det, så måste ju också ni kunna göra det.” Nej Han ber och manar gott för oss.

Som människa frestades Han som vi alla, men förblev syndfri fram till sitt offer på korset, där Han tog ditt och mitt straff.

Han glömmer aldrig hur det är att vara människa och Han känner med oss i våra olika situationer och delar kärleksfullt och villigt sin seger med alla som vill få del av den.

Fötterna på jorden och hjärtat i himmelen

Är det alltid lätt att vara kristen? Svävar en kristen ständigt omkring på något övernaturligt ”lyckans moln”? Måste jag drabbas – som kristen – av samma bekymmer och oro som ”vanliga” människor?

Ja, så länge jag som Guds barn lever på denna jord drabbas jag av samma saker som drabbar andra. Å vi kan med rätta travestera ett känt talesätt och erkänna: ”Det regnar på både frälsta och ofrälsta.” Eller lyssna till Jesus, när Han säger:

”Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.” / Matt 5:45

Att leva som kristen innebär inte att vi svävar ovanför jordens bekymmer. Vi står fysiskt lika fasta som alla andra på jorden och är därmed omgivna av samma jordiska bekymmer som de.

Men mitt i detta, får vi också lyssna till Jesus då Han förkunnar:

”… himmelriket är nu här.” / Matt 4:17

Vi lever under samma villkor som andra, men vi lever också med ett aldrig svikande hopp. Vi lever med fötterna på jorden, men får samtidigt – redan här och nu – låta hjärtat hämta kraft i himmelrikets löften.

Guds Ords kraft

Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord. / Ef 6:17

Jag vill påstå att Guds Ord är ett mysterium. Jag menar då inte att det är svårt att förstå – inte så ofta i alla fall. Men jag menar att Guds Ords förmåga att verka i och för oss människor är ett mysterium, avseende Ordets kraft.

Guds Ord är inte bara text vi kan läsa, ord vi kan förstå och läsa ut som meningar, Guds Ord är så mycket mer.

Guds Ord är en verklig, levande kraft, Guds Kraft! Det avslöjar, tillrättavisar, bygger upp, bevarar, förvarar, beskyddar. Men det är också ett andligt vapen!

Jag har personligen erfarenhet av detta, vid några tillfällen. Då jag fått tala ut Guds Ord – rätt ut i fysisk tomhet – och fått uppleva hur Guds Ord försvarar, strider och segrar!

Guds Ord behöver därför dagligen få ljuda i våra hjärtan, genom att vi läser det. Detta Andens svärd måste bli ett med oss!

Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. / Heb 4:12

Skedena förkunnar

”Himlens utseende förstår ni att tyda, men tidernas tecken kan ni inte tyda.” / Matt 16:3

Klockan är inte mer än åtta på kvällen. Luften, skuggorna, färgerna, tiden… tillsammans berättar de: ”Det är sensommarkväll.”

En del växter slokar redan, bruna och vissna, andra har tappar sin kraft och lagt sig ned mot marken – som till sömn.

Några träd har börjat färga sina löv i gula och röda kulörer och gulbruna, knastertorra löv, faller oroligt slingrande till marken. De ligger där tills vinden bjuder upp och tar en orytmisk dans med dem.

På ängen jag for förbi, när jag åkte ner till torpet, lufsade en gul skördetröska fram och åter. Sädens korn samlade den samman för att sparas, kvar blev halm och stubbåker.

Naturens skeden förkunnar – utan pardon och möjlighet att överklaga: ”Vi går mot höst!” Vi behöver ingen almanacka för att förstå.

Men tidens tecken, så som de beskrivs i Guds Ord – med tanke på ändens tid och Jesu återkomst. Vågar du se dem, är du villiga att ta de tecknen till dig. Guds Ord delar inte tecken och varningar som spaltfyllnad. De finns där till tröst och varning. Tag till dig dem!

Får vi kritisera Israel?

”Döm inte efter skenet, utan döm rätt!” / Joh 7:24

Ja, men frågan om sak och person gäller också här.

Judarna är ett folk – Guds folk – vi skall stötta! Vi skall som frälsta hedningar var medvetna om att vi är inympade i detta folk – vi är inte ett Guds nya folk! Men därmed betyder det inte att vi alltid måste gilla allt som landet gör per automatik.

Pressade situationer kan leda till felaktiga beslut och handlingar. Israel som stat, lever under ett ständig hot och under nästan dagliga attacker från fiender som har en satanisk agenda att förgöra landet. För varje tänkande människa borde detta – att landet trots detta överlever, lever och utvecklas – framstå som ett synbart Guds under!

För oss som sitter på ”fel sida” om medias filter, kan Israels handlande ibland synas obegripligt. Men låt oss minnas, att vi lever i en värld där andemakter styr stora mediagrupper – det mest mäktiga och farliga vapen som finns.

Så jo,vi får kritisera Israel, men låt det ske balanserat och tag inte del i världens ogrundade och generella fördömande av det judiska folket.

Israel är en suverän nation, med skyldighet att försvara sitt folk. Judarna är våra bröder och systrar, på ett djupare plan än blod någonsin kan vara: Genom Guds vilja och plan är vi inympade i detta folk.

Medveten vård

Just nu är jag inne i en måleriperiod: Jag målar om fönstren på torpet. Hade jag gjort detta tidigare – tagit mig tid och skött underhållet – hade det aldrig gått så långt. Nu får jag vara glad att jag tog mig i kragen – efter mer än 20 år… Inget är ruttet, men det krävs arbete att få ordning på dem.

Kom, låt oss falla ner och tillbe, böja knä för Herren vår Skapare, för han är vår Gud och vi är folket i hans hjord, fåren i hans vård. / Ps 65:6-7

När det gäller fönstret, och mig själv som får, finns en likhet: Vi behöver vård! Men det finns också en stor olikhet. Fönstret är ett fast material, som inte kan springa sin väg, själv är jag dock en levande varelse, med egen vilja och rätt, att låta mig vårdas, eller springa bort från min Herren.

De flesta av oss här i gruppen blev en gång frälsta, men hur blev det sedan, har vi stannat kvar i Guds vård och omsorg?

Vi får börja på nytt! Men bättre är att alltid se till att ge Herren vår tid, för att låta Honom ha omsorg om oss.

God och sträng – på samma gång

Och om roten är helig, är också grenarna heliga. Men om nu några av grenarna har brutits bort, och du som är en vild olivkvist har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets näringsrika rot, då ska du inte förhäva dig över grenarna.

Se här Guds godhet och stränghet: stränghet mot dem som föll, Guds godhet mot dig om du blir kvar i hans godhet. Annars blir också du bortskuren. / ur Rom 11:16-22

Vad var det som hände, när evangelium nådde också oss, icke judar? Hade det judiska folket spelat ut sin roll för Gud, hade vi ersatt dem?

Nej aldrig! Vi som är hedningar blev inte ett nytt Guds folk. Vi blev däremot ”inympade bland dem” – delaktiga i Guds löfte.

Om du läser en bibelöversättning, eller lyssnar till en lära som förkunnar något annat, då läser och lyssnar du till lögn. Om du låter dig färgas av detta som kallas ”ersättningsteologi”… Om du förhäver dig över de andra grenarna, som tillhör den levande och äkta rot du blivit inympad mot, då riskeras du bli bortskuren.

Gud är både god och sträng.

Herrens nåd är evig!

”Tacka Herren, för han är god, evig är hans nåd. Så ska Israel säga: evig är hans nåd. Så ska Arons hus säga: evig är hans nåd. Så ska de som vördar Herren säga: Evig är hans nåd.” / Ps 118:1-4

AMEN – så är det!

Guds förlåtelse är inte halvdan. Den är inte så som vår ibland kan vara. Vi förlåter med munnen, men kan ha svårt att förlåta i djupet av våra hjärtan. Nej, Guds nåd är fullkomlig och evig.

Våra synders förlåtelse är inte villkorad. De blir förlåtna och bortglömda.

Hans nåd är evig. När Anden får föda oss på nytt, föds vi verkligen på nytt! Ryggsäcken lyfts av och kastas i ”glömskans hav” – minnet av den upphör att existera.

Herrens nåd erbjuds oss alla, med omedelbar verkan. Men vi måste ta emot den: Har Du gjort det?

”Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om än era synder är blodröda ska de bli snövita, om än de är röda som scharlakan ska de bli vita som ull.” / Jes 1:8