”Den som tror på Sonen, han har evigt liv; men den som icke hörsammar Sonen, han skall icke få se livet, utan Guds vrede förbliver över honom.” / Joh 3:35
Gårdagens text om syndens ursprung och effekt är viktig för förståelsen av synd och Guds nåd. Till den behöver vi också koppla förståelse av vikten av att: vi själva väljer.
Ibland lockas vi av Satan att tänka: att Gud som talar så mycket om förlåtelse, kan väl själv bara dra ett streck över allas synder. Men den tanken är en förödande lögn, som många inlåter sig att tro på, och vi tillåter oss klandra Gud för att Han är hård, orättvis och dömande.
Den tanken är en villfarelse från Satan.
Mänskligheten har valt att gå bort från Gud och går bort från Gud. Detta är ett beslut, människans inneboende vilja, som Gud inte manipulerar och förändrar. Då vore inte människan längre en människa, utan en viljelös varelse.
Men Gud ställde sig inte i ett hörn i himmelen och tjurade och sa: ”Ni började, ni gjorde fel!”
Nej, Gud steg ner till jorden och gav sitt liv för oss. Men Han manipulerar inte vår fria vilja. Han försöker inte trolla med vår vilja – det är Satan som gör.
Han erbjuder fullkomlig nåd, men vår respons måste komma från oss själva – vi påtvingas den inte.
