Livets början är Jesus Kristus

Jag vet vilka tankar jag har för er, säger HERREN, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. / Jer 29:11

Vilket underbart ord att bygga sitt liv på. Jag är inte bara inkastad i världen för att bli ”min egen lyckas smed”. Att ha fått nåden att ta emot Jesus Kristus som Herre, och där med Gud som Far och Anden som Hjälpare, det är något oerhört – mer värt än något annat.

Jag är 72 år och har varit frälst sedan jag var 15 år och jag blir bara mer och mer tacksam: Jag har en framtid och ett hopp! Jag vet att Den Högste, Gud över hela universum, ser mig och omfamnar mig var dag. Han ger mig frid, mitt i en värld fylld av ofrid.

Funnes det bara en enda sak jag fick rekommendera för livet, så vore det: ”Tag emot Jesus Kristus som Herre!” Vad du än har för religion, byt den till relation med Jesus Kristus: Hos Honom börjar vägen till Gud!

Överheten eller Gud

Varje människa ska underordna sig all den överhet hon har över sig. Det finns nämligen ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är förordnad av Gud. / Rom 13:1 (Bibel 2026)

Här talar Paulus om att vi skall underordna oss överheten – idag skulle han kanske skrivit myndigheterna: Myndigheten är förordnad, (tillsatt, inordnad) av Gud.

Att vara förordnad innebär att vara tillsatt för att representera dens vilja som utfärdat förordnande. Man har erhållit en uppgift att representera någon – i detta fall Gud. Därmed blir det självklart, att vi skall underordna oss myndigheterna, som ju är förordnade av Gud.

Men vad händer då om myndigheterna inte uppfyller sitt förordnande? Om de inte leder landet enligt Guds vilja? Ja, då har de själva upphävt sitt förordnande, och är inte längre en överhet vi skall följa.

Vi måste vara beredda på att fler och fler nya lagar och ordningar kommer att avvika från Guds vilja, liksom att delar av kyrkan kommer att stötta dessa nya lagar. Därmed måste vi gör oss redo, en dag måste vi välja: Överheten eller Gud.

Sentida profetior

Förakta inte profetior, men pröva allt, behåll det goda. / 1 Tess 5: 20-21

Finns det ett ”bäst föredatum” för utombibliska profetior? Vad skulle detta i så fall vara: 10 år, eller 50, 100, 500…? Och hur ställer vi oss då till Bibelns profetior? Johannes uppenbarelse är drygt 1900 år och yngst i Bibeln, sedan finns betydligt äldre, som än idag är aktuella och inte gått i fullbordan.

Det jag ber dig fundera över är: Skall vi förkasta och glömma de profetior vi fått del av tidigare, eller ta dem till oss och lyssna till dem, mot bakgrund av skeden i vår tid. Är vi på väg in i tiden för de modernare utombibliska profetiorna, som gavs oss för 10 år sedan, eller 100, eller mer.

Kanske är det dags att ”damma av” profetiorna som ligger i våra lådor, för att se vad de vill säga oss idag?

Förhållandet till lagen

Vad skall vi då säga? Att lagen är synd? Nej, visst inte! Men det var först genom lagen jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt: Du skall inte ha begär. / Rom 7:7

Något jag förstår, med tanke på vad som händer i kyrka och församling idag, är att vi allmänt har svårt för detta med lagen vs nåden. Det som lyfts fram är kärlek och nåd, den orubbliga grunden för vår frälsning, med vad händer då med lagen, som vi inte får rubba.

Låt mig fråga: Har vi rätt att synda när vi blivit frälsta?

Jag hoppas du håller med mig om det inte är så. NT uppmanar oss gång på gång att inte synda sedan vi fått del av Guds nåd. Nåden ger inget fribrev för synden. Jesus säger:

”Gå synda inte mer.” / Joh 8:11

Hur vet vi då vad synd är? Här kommer lagen in som oföränderlig vägledare: Det är genom lagen vi förstår skillnaden mellan rätt och fel. Det är genom lagen vi förstår vad synd är och vad synd är har inte förändrats av nåden.

Vi har alla fått nåd och behöver ständigt mer nåd, men inte frihet att medvetet fortsätta synda – det vi kallar: att synda på nåden.

Förblindelse

Denna tidsålders gud har nämligen förblindat de trolösas sinnen så att de inte ser ljuset från evangeliet om Kristus härlighet, han som är Guds avbild. / 2 Kor 4:4 (NT 2026)

Hur har världens gud lyckats med detta, hur kan han fortsätta hålla världens barn i förblindelse och hur förblindar han Guds barn?

Jag menar att ett av vapnen i denna hans kamp är lystnaden – rädslan att missa något: hockeyn, senaste skvallret i tidningarna och deras webbpublikationer, nyaste häftigaste innegrejen, nytt på Facebook…

Man måste vara uppdaterad och mest lockande är paradoxalt nog ofta det förgängliga.

Här lockas också vi, som Guds barn av världens gud och hans förblindelse: Bönestunden krymper och försvinner. Guds Ord försummas. Den stilla tysta stunden av gemenskap – den mellan oss och Gud – stunden då Jesu Kristi ljus på ett särskilt sätt når oss, blir aldrig av.

Världens gud vill locka och förblinda också oss – Guds barn. Vi orkar inte läsa Ordet, be och stilla oss, utan skjuter upp mötet med Gud till ett annat tillfälle: Också vi riskerar att förblindas.

Vi måste ta tag i att prioritera, för att inte hamna i samma mörker som världens barn!

Lagen dödar, Anden ger liv

Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv. / ur 2 Kor 3:6

Att följa lagens bokstav i allt är en omöjlighet. Inför lagen och inför våra försök att följa den, kan vi enbart erkänna vår oförmåga. Lagen föder därmed inte hopp och liv. Lagen föder dom och död. Vi tvingas inse att i vår egen förmåga finns inte kraft att nå Gud, i Hans förtärande renhet.

Lagen sätter fingret på vår skuld och skulden föder dom och död.

Men Gud lämnar inte människan med enbart lag och hopplöshet. Han ställer sig vid vår sida, med hopp och liv – pris ske Gud!

Genom tro på Jesus Kristus, en tro som leder oss till att välja Honom som Herre i våra liv, får vi nåd och förlåtelse. I detta flyttar Anden in i oss och föder oss på nytt – ett oförklarligt mirakel.

Den förståelse och insikt vi får om oss själva genom lagen, dvs. att vi är döda, visar oss på nödvändigheten av att söka nåd. När vi erkänner lagen, bekänner oss döda inför Gud och ber om nåd, föder Anden oss till nytt liv.

Guds rike i oss

Och han sa: »Vad ska vi jämföra Guds rike med? Vilken liknelse ska vi använda? Det är som ett senapskorn. När det sås i jorden är det minst av alla frön på jorden, men när det har såtts växer det upp och blir störst av alla köksväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga. / Mark 30-32

För vissa av oss innebär omvändelse och frälsning omedelbara, stora och genomgripande förändringar. I ett nu blir vi lösta från vår ryggsäck. Gud rike i oss leder till en nästan våldsam revolution.

För andra – så var det för mig – kommer Guds rike som det där lilla fröet. Det sker inte genast en explosiv förändring, men fröet har planterats och växer så sakta.

Har du inte upplevt någon dramatisk frälsning? Saknar du kanske den där känslomässiga, omtumlande upplevelsen som andra pratar om?

Vår frälsningsupplevelse är olika och det betyder inte att du är mindre frälst än andra, som talar med färgstarka ord om känslor de erfarit.

Har du av hjärtat sagt ja till Guds frälsningserbjudande, då är fröet sått. Lita på Gud och ge det frihet att växa – i Guds takt.

Med Jesus vid ratten

Se också på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de dit rorsmannen vill med ett mycket litet roder. / Jak 3:4

Jag vet inte vem som målat tavlan. Jag såg den igår när jag letade bild till gårdagens inlägg. Den passade inte dit, med var ändå inspirerande, så jag sparade den.

Och visst är den talande. Tänka att vi får ha Herren som vår lots och ledsagare genom livet. Det är Hans röst som leder oss att styra rätt, förmedlad genom den helige Ande.

Det är bra med böcker och bloggar och Facebook och allt sådant. Men inget ersätter Guds ord och Anden. Där hör vi och har vägledning, tröst och grunden för vår trygghet.

Vi är skapade att vara barn till Gud, till alltets Konung. Är du inte ännu Hans barn, skynda dig att ta emot Hans utsträckta hand och låt ditt livspussel börja falla på plats.

Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. / Ps 119:105

Glöm inte – Jesus är med

De väckte Honom och ropade: ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: ”Tig! Var tyst!” Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt. Han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?” / Mark4: 38-40

Lärjungarna hade kommit in i en storm när de var på sjön. Tydligen var det en sådan mängd vatten som piskade över dem, att de inte hann ösa och det står att båten började fyllas.

Det är nu, när allt tycks gå över styr, som lärjungarna väcker Jesus.

När jag läser vad som händer och lyssnar till Jesu ord uppfattar jag först något av en anklagelse: ”Har ni ännu ingen tro?” Men är det en anklagelse? Är det inte snarare en förvåning: ”Ni har ju mig med i båten! Varför väckte ni mig inte tidigare?”

Det är inte lärjungarnas tro som stillar stormen. Det handlare om till vem tron riktar sig. Det är inte vi som stillar stormarna – hur mycket vi än skränar och stampar med foten. Det är Jesus som gör det.

Vi måste förstå: Han är med i båten och vår tro vilar mot Honom.

Börja vandra

Då säger honom Jesus: ”Res dig. Ta upp din madrass och vandra.” Och direkt blev mannen frisk, och han tog upp sin madrass och vandrade. Joh 5:8-9

Jag upplever att jag fått en särskild hälsning och utmaning att dela. Den utgår från berättelsen om den lame mannen vid Betestadammen – han som legat där i 38 år.

Ovanstående verser i berättelsen är hämtade ur Svensk Standardbibel (STB). STB är en ord för ord översättning av Bibeln, likt Helgesons översättning och orden jag fått att peka på är ”vandra/vandrade”.

På ett sätt betyder ”gå” och ”vandra” samma sak. Men med ordet ”vandra” föds en djupare betydelse: Det handlar inte bara om att kunna gå. Vandra handlar om att använda gåvan att gå, till att också börja vandra – något som är aktivt pågående.

Att vandra, på Jesu befallning och i Jesu tjänst är ett medvetet val. Det betyder att man måste sätta sig över sina självtvivel och sin egen rädsla och kasta sig ut i tro på Jesus.

Nu kommer uppmaningen till dig – inte till någon annan: ”Börja vandra med Jesus!” Gör ett genomgripande livsval. Ta tag i din gåva och nöj dig inte med att du kan gå: Börja vandra – med Mästaren!