Omsorg

Därför tänker jag alltid påminna er om detta, trots att ni redan känner till det och är befästa i den sanning som ni äger. Jag ser det som min plikt att väcka er genom mina påminnelser… / 2 Pet 1:12-13

Vad pratar vi om vid kyrkkaffet? Vad pratar vi överhuvudtaget om när vi möter varandra, som Guds barn? Väder, politik, sport, eller blir det bara allmänt skvaller?

Petrus ger oss exempel på hur vi kan uppträda mot varandra i samtal. Vi kan om och om igen påminna varandra om vad vårt kristna liv innebär.

Vi skall i våra samtal stärka och bygga upp varandra. Vi skall kärleksfullt se på varandra och väcka varandra, när vi ser att vår broder eller syster är på väg att somna.

Vi påminner om nåden, vi påminner om uppdraget, vi påminner om tiden vi lever in, vi lyfter fram profetior och delar deras varningar och uppmuntran.

Vi värnar på djupet om varandra.

Kunskap

Nåd och frid åt er i allt rikare mått genom kunskap om Gud och Jesus, vår herre. Ty allt som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom som i sin härlighet och kraft har kallat oss. / 2 Pet 1:2-3

Kunskapen om Gud och Jesus Kristus, är en välsignelse som ger oss nåd och frid. Mitt i en värld fylld av osäkerhet och oro ger oss kunskapen om Guds nåd, Guds makt, Guds seger på korset och framtida slutliga seger, kraft att möta vad som kommer.

Kunskapen om Gud hämtar vi i Guds Ord, i gemenskap med Anden och gemenskap med varandra. De stilla stunderna, med bibelns ord och knäppta händer, är våra stunder, där Gud utrustar oss med kraft och mod.

Vi får inte slarva, inte skjuta upp tid för gemenskap med Gud. Vi kommer att behöva all kraft Han vill ge oss, men vi måste ta tid att ta emot den – att växa allt fastare i Honom.

Vem vill vi behaga?

Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet och därför talar vi som vi gör, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar våra hjärtan. / 1 Tess 2:4

Hur lätt är det inte att falla för detta: Att fega ur och inte vilja vara obekväm. Vi ser och hör, har ett svar, men tiger. Tillfällen ges – tillfällen går förlorade.

Varför vill vi inte vara obekväma, är det av omsorg om oss själva, eller för att ”skydda” den eller de andra som sagt eller gjort något som vi uppfattar som fel?

Kanske behöver vi bli mer medvetna och skilja på egna åsikter och Guds vilja och ord. Att sticka under stol med vad vi själva tycker, är ju upp till var och en av oss, men att hålla inne med vad Gud säger…

Om vi säger vad Gud säger, säger vi inte fel. Men om vi inte säger vad Gud säger, då greppar vi inte det anförtroende och uppdrag som Gud gett oss.

Herren ger mig hopp

Du ger mig hopp, Herre. Herre, jag har förtröstat på dig sedan jag var ung. / Ps 71:5

Vad är det du hoppas på, som ger dig tröst, mitt i allt? Mitt hopp riktar jag, precis så som psalmförfattaren, mot Gud.

Gud kan inte ryckas undan. Gud är evig. Guds nåd och omsorg likaså. Guds kärlek är outsläcklig. Hans löfte till den som vill ta emot det, gäller för all framtid.

Det som kan ge hopp i världen, kan ryckas bort. Pengar och investeringar, befattningar och kontakter, det du sätter ditt hopp till i denna tillvaron, kan snabbt förändras – snabbt ryckas undan.

Det är därför jag vilar, i mitt bergfasta hopp, hos Gud.

Livet kan vara höga berg, med ljus och hänförande utsikt, men också djupa, mörka dalar, överskuggade av olustkänslor. Genom allt detta har jag alltid Gud som min grund. Bergens hänförelse får mig inte att glömma Honom, dalarnas djupa mörker dränker mig inte i oro.

Herren är mitt hopp – alltid!

Tjänare

Från Simeon Petrus, Jesu Kristi tjänare och apostel. Till dem som genom rättfärdigheten från vår Gud och Frälsare Jesus Kristus har fått samma dyrbara tro som vi. / 2 Pet 1:1

Detta blir vi, när vi tagit emot Guds nåd och blivit Hans barn: Vi är tjänare!

Tjänare är vår position inför andra och tjänandet är vårt uppdrag.

Att vara Guds tjänare innebär att vi har två uppdrag i ett: Vi är tjänare åt Gud och som Hans tjänare är vårt uppdrag att tjäna andra. Förstår vi vilken nåd vi fått, ser vi vilket förtroende och vilket privilegium vi fått: Vi får tjäna Gud!

Det vi är som Guds barn är inte titlar och positioner, ingen är för mer än någon annan. Vi är Guds tjänare – det uppdraget är större än något annat.

För detta uppdrag och för eget växande, har vi fått Guds Ande. Vi måste därför söka och lyssna till Anden, Anden och Guds Ord är ledningen för vår tjänst och våra liv.

Hjärta – själens centrum

Mer än allt annat – vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv. / Ords 4:23

Vad lyssnar du till, ser på och tar till dig? Vad låter du gå in via öron och ögon, stanna kvar, slå rot i ditt hjärta, och sedan styra ditt liv?

Som troende måste vi inse att vi påverkas av allt vi ser och hör. Vi blir och agerar med utgångspunkt från vad vi låter oss matas med. Ord, text och bild har en otrolig förmåga att omforma människor.

Nazisterna i Tyskland kände till denna sanning. Det kan vara svårt att skapa lagar, som tvingar människor att tänka på ett visst sätt. Men genom att nöta in falska sanningar på ett trovärdigt sätt, med dolda undertoner, kan man få ett helt folk att tänka om.

Vi måste, som kristna våga ifrågasätta ”världens sanningar” och våga förkasta dem, för att bevara våra hjärtan i ”Guds sanning” och växa till i den, dag för dag.

Kämpa!

Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Många, säger jag er, ska försöka komma in men inte lyckas. / Jesus Kristus, i Luk13:24

Kämpa trons goda kamp. / Paulus, i Tim 6:12

Jag var först tveksam till att skriva dessa ord. Man Anden påminde mig, när jag bad över det, att inte tänka på att ”vara till lags”, utan att lyfta fram hela Guds Ords sanning och orden ovan är Guds Ords sanning.

Som frälsta för vi en kamp på många sätt, den svåraste kampen är med oss själva, att välja att gå in genom den trånga porten – hela vägen igenom – att välja att ta kampen mot världen i våra egna liv.

Ibland beskrivs frälsningen ganska utsvävande. Kampen utelämnas och det kristna livets väg utmålas lättjefullt utsvävande: ”Allt blir bra!”, det sker liksom av sig självt. Jag menar, att denna frälsningsförkunnelse innebär en fara, om den inte också innefattar ord om helgelsens kamp.

Frälsningen är Guds gåva, men det är vi som därefter överlämnar oss till helgelse – säger nej till världen.

Var inte förvånade

Jag vill idag lyfta fram några ord ur 1 Petrus brev, kapitel 4. Det tycks, utan egen uttänkt avsikt, bli en fortsättning på gårdagens inlägg.

Slutet på allting är nära. Var därför kloka och nyktra så att ni kan be. (4)

Var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom för att prövas, som om det var något oväntat som hände er. (12)

Tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. (17)

Orden delar en tydlig och kärleksfull hälsning. Låt oss inte se dem som hot. Låt oss se dem som de är – vår längtande och älskande himmelske Faders kärleksfulla rop: ”Var beredda!”

Vi skalla inte blunda för nuet, inte bli fatalister, men låt oss var medvetna om vad vi gör av våra liv och vår tid. Arbetar vi enbart för vårt eget, eller arbetar vi också för himmelriket – lever vi ”klokt och nyktert”?

Återvänd nu till de tre verserna ovan och fundera på vad de betyder – för dig.

Anpassning

Anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom. / Rom 12:2

Medveten om vad som händer i vår värld, är jag övertygad om att vi lever i den tid, som för världen allt längre in i vedermödans dagar. Vi lever i den tid som Jesus talat om som ”början på födslovåndorna”.

Tiden kommer utmärkas av bedräglighet, falsk förkunnelse under åberopande av Jesu namn, stridslarm, krigsrykten, hungersnöd, jordbävning och det viktigaste av allt: Vi ser Israel – fikonträdet – åter knoppas.

Vad är faran för oss kristna i allt detta ovan? Faran pekas ut av Paulus som: Anpassning! En ovilja att lyda Gud, för ett slappt accepterande av världens sätt att leva.

Vi måste vända bort från kristen liberalism (inte politiken). Våga pröva oss själva, vårt sätt att leva, i sant och ärligt ljus, inför Guds Ord.

Vår djupa längtan

”Sök Herren”, manar mitt hjärta. Dig, o Herre, söker jag. / Ps 27:8

Den finns där hos många människor – till och med de som vi kanske skulle kunna kalla ”förhärdade” – livsanden, som längtar efter sin Herre. Rummet i vårt liv som tillhört och bara kan fyllas av Guds egen närvaro. Ett eko som ropar efter något som varit, någon som varit med oss.

Något inom oss fyller oss med en aning, ja en övertygelse: Det finns mer! Mer än vi kan se på, ta på, mäta och väga. Något, någon, som inte är fysiskt mätbar.

En viskning, en omättad längtan manar oss: ”Sök Herren!”

Förträng inte denna maning, skjut den inte på framtiden. Greppa maningen, för Herren finns, det är Honom du söker och Han söker dig.