Clifton Jansky – kristen country med fantastiska texter

Postat av
Svara

Country musik har nog alltid varit omtyckt av mig och senaste åren har Kristen country ofta blivit spelad när jag sitter vid datorn. Det är lätt att hitta en uppsjö av sådan musik när man söker på nätet och youtube.

Amerikaner är dock ett ”märkligt släckte” när det gäller tron på Gud. En stunden kan de vara hur utmanade och vulgära som helst och sjunga de mest tveksamma sånger, för att i nästa ögonblick avsluta sin konsert med ett kristet örhänge och ett ”God bless you.” Denna tvehågsenhet gäller naturligtvis inte alla och man kan upptäcka mycke och verkligt djup tro ”over there”.

En av dessa riktigt fantastiska countrysångare är en man som heter Clifton Jansky. Jag hittade honom när jag sökte runt på Youtube för drygt ett år sedan. Detta resulterade i att jag beställde en skiva direkt från honom och har kunnat växla några ord med honom via e-post. Han verkar vara en mycket sympatisk och genomäkta kristen man. Född 1956 och avgjort kristen 1984, efter att sjungit country i många år tidigare. Det mest fantastiska med han musik är sångtexterna – han gör de flesta av sina sånger och texter själv.

Clifton Jansky har en egen hemsida – Clifton Jansky – där kan du läsa mer om honom och hans arbete. Han har också en hel del musik utlagd att lyssna till om du klickar dig vidare in på hans videor.

Nedan följer ett smakprov från youtube.

Verksamhet på bekostnad av bön

Postat av
1

Vad förväntar vi oss av en församlingsgemenskap? Verksamhet och aktivitet eller vila och rekreation? Har svenska frikyrkor helt missat vad människor behöver?

Man tycks tro att vikande siffror i matrikeln skall förändras genom mer verksamhet och fler aktiviteter. Bli synlig genom ett större utbud, engagera medlemmarna och låt dem känna att de behövs! Är detta rätt väg?

Varje tänkande människa måste, efter år av försök med detta koncept, fundera på: ”Är detta rätt väg” och framför allt ”är detta Guds väg?”

Ja, det kan säkert vara Guds väg i vissa fall. Det finns exempel från platser där detta fungerat väl. Platser där någon fått en tydlig uppenbarelse om att det är så här vi skall verka – vi och här. Men det borde vara kopieringsförbud mot att kopiera dessa agendor utan att först fråga Gud om tillstånd. Och min personliga tankar är att mycket av vad som sker av verksamhet i våra församlingar är intellektets verk, mer än Andens.

Behöver vi mer verksamhet? Behöver vi skärskåda vår andlighet – vad det nu står för – behöver vi panelledda diskussionsaftnar, behöver vi studiecirklar om släktforskning?

Nej, jag tror faktiskt vi behöver de stilla mötena, människor emellan. Där du och jag och framför allt Gud möts. Där vi vågar tala om livet. Om för mycket jobb, om avsaknad av jobb, om glädje och om svårigheter och om sådant vi mött, prövat och som styrkt oss. Samtal som vi kan avbryta för att lyfta upp något speciellt till Gud, i det som kallas för bön.

Bön? Ja, just bön. När var du på ett bönemöte senast? Jag har själv inte varit det på år. För det finns ju så mycket andra aktiviteter, så bön finns det inte rum för. Vilken utveckling… eller är det egentligen inte en avveckling vi i svensk frikyrka inlett och driver vidare sedan flera tiotal år?

Ju mer invecklade vi blir i verksamhet av alla de slag, desto mer avvecklar vi en av trons grundpelare, bönen. Hur kan vi tro att Herren skall välsigna detta? Ok, jag kanske börjar bli gammal. Men jag minns när lördagen var församlingens bönekväll. Då var det inte TV, bio, party eller andra utsvävningar som gällde för att ”orka med”, en tung vardag. Då förstod vi att bön var en av de största källorna till denna kraft. Ur denna källa hämtade vi kraft för den uppgift vår Herre gett oss. Den var inte stor i omfattning, men minst lika stor i timmar räknat. Verksamheten var begränsad men koncentrerad och direkt – vinn människor för Gud! Jo, visst är det tanken även idag. Men vi tycks tro att vi måste lura människor till Honom. Vi måste först presentera Honom som ofarlig och alldaglig – för att inte skrämma dem. Men människor behöver en Gud som ÄR DEN HAN ÄR, som både bryr sig och har förväntningar på oss. Det är de ställda förväntningar på oss, som får oss att vara levande och inte bara vid liv.

Vi är Guds skapelse och är betrodda med Hans förväntan. Vilken känsla av att verkligen vara värdefull och betyda något, när Gud själv ser på oss med förväntan. Gud har en evighet planerad för oss. Det är detta glädjebud vi skall dela med våra medmänniskor.

 

Tillägg 2013-03-16

Jag kom nu på morgonen att tänka på två små församlingar runt Falköping, som jag med glädje besöker. Medelåldern är kanske för hög och upptagningsområdets struktur fel, för att de skall orka med ”verksamhet” utöver möte och bönesamlingar. Men det är liv i dessa grupper. De möten de har är öppna, medkännande och välbesökta. Samtalen runt smörgåsfikat efteråt handlar om tro mitt i vardagslivet. Där skapas en trygg ”vi känsla” – inte knutet till en viss sluten gruppen, utan till Gud som vi alla är lika mycket barn till – utan att det för detta handlar om ”kärleksflum” och liberalteologi. Där får vi hämta gemensam kraft att verka, var och en i sin egen vardag. I dessa församlingar har man aldrig ”hunnit” lämna församlingens grunduppgift och där finns ännu liv och styrka.

 

Tillägg 2013-03-25

Här är ett inlägg i tidningen Dagen, som till stora delar belyser vad jag skrivit…

 

Känslosam Mahmoud Ahmadinejad i onåd hos prästerskapet

Postat av
2

Snabb kommentar till DN:s nyhet om att Irans president, Mahmoud Ahmadinejad, kritiserad av andliga ledare i Iran.

Den tolfte imamen, al-Mahdi, försvann för många hundra år sedan, men skall enl shiitisk tro, komma åter för att upprätta fred och muslimskt styre i hela världen. Hans återkomst skall föregås av något som till viss mån motsvarar Bibelns beskrivning av vedermödan. Jorden skall vara full av konflikter och mänskligheten skall vara på väg att utrota sig själv.

***

Kanske är det så att just detta, att hjälpa till och skapa kaos på jorden är ett av skälen till fler extrema muslimska sekters agerande. De fyller flera funktioner med sitt handlande, ex:

Först försöker de tvinga folk till underkastelse inför muslimsk lära. Alla skall böja sig för denna lära: frivilligt, med hot om bestraffning eller genom att rensas bort – huvudsaken är att alla levande är muslimer.

Men misslyckas de med detta fyller de ändå funktionen: Att skapa ett globalt kaos som tvingar – banar väg för – imama al-Mahdi. Det vill säga hur omvärlden än reagerar på deras terror blir det seger för islam.

***

Skall bli intressant att se hur Mahmoud Ahmadinejad kommer att beveka ledarna i Iran, och göra bot för sin synd. Kommer det att riktas aggressioner mot Israel som ”bot” för presidentens handlande?

För dig som är troende, men inte tror på Jesu återkomst i vår tid: Det är kanske dags att vakna…
Är du inte troende: Ta dig tid att lyssna till vad Bibeln lär om sista tiden!

Och vad än framtiden uppvisar: Var trygg i tron på Jesus Kristus och blanda inte ihop islam och kristendom. Det är två helt oförenliga trosuppfattningar. Med tron på vem Jesus är som den ofrånkomlige stötestenen.

 

 

Vem är jag trolovad med

Postat av
4

Detta är bakgrunden till det jag vill skriva denna gång: Under två, tre dagar har Herren talat till mig genom ett ord i Jeremia, kap 51 och vers 46. Orden är allmängiltiga, dvs vi måste alla pröva oss inför dem, men som alltid skall varje Guds barn ta dem till sig själv, i första hand. Så i går kväll, var jag på ett möte där Sveriges räddning, svenskens frälsning, var i fokus. Detta budskap stämde väl överens med vad Herren talat till mig om, det var som en fortsättning och bekräftelse på vad Han visat på under några dagar i slutet av denna vecka.

Jag väljer att citera Jer. 51: 46-48

Mitt folk, dra ut därifrån, sätt er i säkerhet undan Herrens flammande vrede. Tappa inte modet, bli inte skrämda av de rykten som går i landet. Ena året kommer ett rykte, året därpå ett annat, rykten om våld i landet, om härskares kamp mot härskare. Ja, det skall komma en tid då jag skall straffa Babylons avgudar. Hela landet skall stå med skam och alla ligga där fallna.

Ovanstående text var en profetia när den skrevs, men samma text är också en historisk sanning. Babylon är borta – Babylon judarnas fängelse – men judarna lever. När judarna omvänt sig till Gud har Gud lyssnat och räddat. När de lämnat Gud, har Gud låtit dem drabbas av att vara utan Guds beskydd – en rent retorisk konsekvens – historien är bevis.

Nu skall jag skriva, så du kan läsa, vad Anden talade och jag kladdade ner, morgonen den 7 mars.

Svensk kristenhet: Gör upp med världens sätt att tänka, värdera och leva! Trons utlevnad är inte på alla punkter förenliga med världens normer eller de tillfälligt politiskt korrekta reglerna. Gör er av med dem! Lev enligt Guds, Andens och Bibelordets lag.

Många varningar har kommit till Sverige om att Herren kommer tillåta landet drabbas av sitt ställningstagande, att vända Herren ryggen. De kristna som motsätter sig denna sekularisering – och som i tro och genom trons utlevnad drar bort från dessa normer – kommer inte att drabbas. Men de som är ”otydliga” avs sin avgörelse och lever ut världens värderingar, drabbas på samma sätt som landet i övrigt.

Så långt vad Anden sa. Var kommer då talet om ”väckelse i Sverige” in i bilden?

Jo, jag tror det är så, att om Sverige fortsätter sin sekularisering, kommer Sverige drabbas av Gud bortvändhet. På punkt efter punkt kommer samhället att krackelera. Fram till den dag då Sverige, som land, kommer att se tillbaka på historien om hur vi gick från att vara ett av världens fattigaste länder på 1800-talet till ett av världens rikast under mitten av 1900-talet, under samma period som väckelsen stormade fram. Och hur Sverige från 1900-talets slut och framåt – då vi kastade ut Gud – åter förfaller och drabbas…

Hur och var börjar då detta utdragande (Jer 51:46)? Det börjar med att jag och du svarar på den fråga Herren ställde till mig lördagen 9 mars – denna dag:

Vem är du trolovad med?

Det är bara jag som svarar på detta – för mitt vidkommande. Det handlar inte om min församling, mina vänner, mina grannar osv, det är min eftertanke och mitt svar Han vill ha.

Och jag sänder denna fråga vidare till dig. Inte för att du skall svara mig, utan Herren.

Vem är du trolovad med?

Är det med ditt jobb, ditt umgänge, kanske med din församlings verksamhet…

Mitt folk, dra ut därifrån, sätt er i säkerhet… Tappa inte modet…

Idag ritar Herren upp en skiljelinje mellan världsmänniskans liv och trons folks liv. Vi skall inte avskärma oss från dem. Men vi skall leva med målet att vara Hans trolovade, inte nutidens och egoismens trolovade. Vi måste vilja visa en annan väg, ett annat mål. Då tror jag Sveriges frälsning är här – redan NU!

Det hade varit bättre…

Postat av
4

Har du tänkt denna tanke någon gång, tänker du den just nu? Israeliterna gav luft för den många gånger i Gamla Testamentet. Detta folk får vara ett exempel för oss för att förstå varför livet ibland – under en kortare eller längre tid – blir sådant att vi gärna tänker just: ”Det hade varit bättre…”

Guds handlande med det judiska folket kan vi inte helt förstå. Men vi vet att Han hade och har en plan för mänsklighetens återlösning, som gjorde att Han skapade dem, till ett unikt folk (1 Mos 18:18 och 22:18). Men just detta att de var och är skapade för ett specifikt syfte, gör deras väg både märklig och svår. Jag tror inte de insåg eller ännu i våra dagar insett detta fullt ut. De levde och lever i löftet om att bli ett stort folk, men det finns en långt större mening med deras existens än bara ära och makt. En mening som tvingar dem, ibland mot deras vilja, att gå vägar de helst önskat slippa.

Sätt dig in i Israeliternas situation, som den var i Egypten på Moses tid.

De är slavar under Farao när Mose och Aron kommer till dem och berättar att Herren vill lösa dem från detta. Ha hela tiden i minnet, att Israeliterna, som folk, har ett uppdrag de inte själva förstår och ser:

  • De skall komma att bli det folk som skall föda fram mänsklighetens frälsare, Jesus Kristus.
  • Denne, förstfödd som människa och Gud, skall de offra för att, köpa sig själva och oss andra fria – utan att själva förstå det.
  • Och Gud handlar ännu med och genom dem. Israel är inte förkastat, det bevisar Guds fortsatta handlande med dem.

När Gud genomförde den deletappen av planen – att befria dem ur Egypten, för att de skall förbli Hans redskap – ser vi hur tacksamma de är: ”… föll de ner och tillbad.”  (2 Mos 4:31) Men detta var då, när de fick budskapet om räddningen. Det går inte lång tid, kanske bara några dagar, så är tacksamheten borta och istället fylls de av: ”Det hade varit bättre…” – tanken.

Under hela denna fortsatta process (2 Mos 5:1 – 14:31) återkommer samma tanke och formas till slut till en öppen anklagelse riktad mot Mose – och i förlängningen mot Gud själv:

”Varför har du gjort så mot oss? Varför förde du oss ut ur Egypten? … hellre träla i Egypten än dö i öknen!” (2 Mos 14:11-12)

Du och jag måste fyllas av tacksamhet för att de gick igenom denna del av det som kom att bli allas vår frälsningen – utan den hade Guds plan inte kunnat fullbordas.

Vart vill jag komma med detta?

Jo, jag tror att Gud har en hälsning till oss med denna historiska bild. Många av oss har många gånger anledningar att tänka denna: ”Det hade varit bättre…” – tanke. Men vi behöver lära oss hitta tröst och att det finns en mening i Guds handlande, med de som vill vara Hans barn. I Guds ord finns fler berättelse om människor som tänkt ”det hade varit – tanken”. Och ser vi runt omkring oss finner vi dem – kanske på närmare håll än vi först trott – dessa människor som haft och har denna tanke. Men vi finner också de som upptäckt att:

Guds plan ligger alltid stegen före vår.

Det finns en teologi som menar att ”Framgång och Lycka” alltid skall följa Guds barn. Jo, jag tror på denna teologi, sedd ur Guds evighetsperspektiv. Men det som för oss kan verka som rätt för stunden eller t o m ur ett längre perspektiv, är inte alltid det ur ett evigt perspektiv. Och min förståelse av detta är att det vi räknar som lycka här och nu inte alltid sammanfaller med det av evigt värde.

På samma sätt som judarna i alla tider varit ett tuktat folk, leds också vi, som vill vara Hans på den plats där vi är i denna stund, på vägar som inte alltid är smyckade och lättrampade. Snarare är det tvärt om. Vill du leva som Hans redskap, måste du låta Honom forma dig genom livets skola. Men precis som Israels folk inte gick ensamma genom ökenvandringen – även om de kände sig övergivna – gör inte vi det heller.

För den troende, som vill och försöker leva i gemenskap med Herren, finns inga motgångar som inte Herren använder och vänder för att föra sitt verk till en slutlig och fantastisk seger – även om vi för stunden inte ser detta.

Tro inte att Gud, genom det som händer, straffar dig för svag eller dålig tro. Plåga inte dig själv med självklander: ”Vad gör jag för fel?” Det var varken synd eller bristande tro som fick Israeliterna – i de angivna texterna -  att utbrista: ”Det hade varit bättre…”. De förstod inte att Gud hade en speciell plan för och med dem. En plan som tvingade Honom att leda dem dit de själva inte ville.

”…tacka Gud under alla livets förhållande” säger säger Paulus i 1 Tess 5:18. Jag tror detta är ett ord som är viktigt att ha med sig i livet. Men nej, detta är inte alltid lätt i alla situationer, men orkar du inte tacka så tänk på Israeliterna i Egypten. Kanske är den motgång du möter, en nödvändighet, en del i en välsignelseprocess, för både dig själv och dem du kommer att möta.

Var vid gott mod, Herren är med. / Bertil

… eller ångra dig i graven

Postat av
Svara

Gör det nu! – eller ångra dig i graven

Den här boken är en rejäl spark i baken på dig som tror att livet är oändligt. Du får …

***

Så här var inledningen till en reklam och ett e-post brev jag fick för boken med titeln ”Gör det nu! – eller ångra dig i graven”. Undrar hur många som reagerar över detta? För vad är det man menar?

Han menar å ena sidan att vi har bara ett liv, när det är slut är det slut – punkt. Men samtidigt menar han ändå att vi lever vidare, för hur skulle vi annars kunna ångra vårt handlande eller ångra vad vi inte gjort – missat?

Å ena sidan går han emot de som menar att livet är oändligt – vilket är den kristna tron, det vill säga att människan är av evighet. Man lever bara här och nu. Samtidigt menar han att vi kommer att ångra – i graven – vi inte gjort.

Jesus har bestämt för 2013

Postat av
Svara

I Joh 15:16 Säger Jesus till sina lärjungar: ”…Jag har bestämt om er…!”

Vilket uttalande. Här är inte bara frågan om en välformulerad målinriktning, här är det Gud själv som – genom sin Son – tydligt och utan förbehåll uttalar en bestämmelse över dig och mig. Vi är, som Hans lärjungar, av Honom bestämda att:

  1. gå ut
  2. bära frukt
  3. få det vi begär

Tro du och jag på att Jesus menar vad Han säger…

Tänk om vi, detta nya år, verkligen kunde få grepp om detta att:

Vi är bestämda!

Vi har Jesus ord på vad som är vår uppgift. Och Han, den Högstes Son, är vår garant för att denna bestämmelse skall förverkligas. Det heter ju:

I Jesu Namn…!

Det är Den Högstes Son som uttalar orden – nej, mer än så, bestämmelsen för oss, inför Fadern och hela den andliga världen:

Jag har bestämt om dessa – de skall få vad de behöver!

Satan tvingas att vika och bäva! I Jesu Namn!  Vad Fadern har vad vi behöver och ger oss, när vi intar vår plats – prisad vare Herren!

Låt oss alla skynda oss att finna ut vad som är vår bestämmelse. Där är vi förutbestämda att bära fruktbärare. Vår bön kommer att inrikta sig på allt som har med fruktbärande att gör… och Herren kommer att ge oss det – Amen!

Jag önskar dig – som läsare – ett rikligt välsignat Nytt År. Herren har redan bestämt om detta och Han vill att du och jag:

  • gör upp med oss själv – vårt eget – i Jesu namn och närvaro
  • lägger allt åt sidan – som inte är fruktbärande
  • ber enligt de behov vi möter
  • tackar Gud – som förser – så att Hans bestämmelse om oss skall fullkomnas

/Bertil

När Gud talar

Postat av
Svara

När du läser vad jag skriver nedan, vill jag att du skall komma ihåg att detta är mina enkelt konkreta tankar och erfarenheter. Jag ger mig inte ut för att äga ”sanningen” i dessa frågor. Men jag upplever – rätt eller fel – att det nu är tid att dela dem med dig. Jag ber och hoppas att de kan hjälpa dig att tolka och sätta tilltro till – eller våga ifrågasätta -den uppsjö av ”Ord från Herren” som jag upplever kommer ges till oss. Jag vill också uppmuntra dig att själv söka en ännu närmare relation med Herren, så Han får möjlighet att tal till just DIG, just i DIN situation.

Hur och när

Gud talar till oss på många olika sätt. Det kan vara direkt eller indirekt. Direkta tilltal är kanske inte så vanliga, men vi vet att detta förekommit enl Guds ord och förkommer. Indirekta tilltal är nog vanligare och kan ske på många olika sätt, några kan vara:

  • Drömmar
  • Bibelordet
  • Sånger
  • Vänner uppmuntran
  • Andliga till tal genom tungotal med uttydan
  • Andliga till tal genom tankar

Mottagaren – mottagarna

När Gud talar, är det viktigt att söka förstå vem eller vilka han talar om och till:

  • Mig personligen
  • Någon annan
  • En grupp exempelvis: familj, vänner, arbets- eller bönegrupp, församling, nation
  • …

Guds avsikt

I samband med att Gud talar  är det viktigt att lyssna för att förstå vad Han vill. Det förkommer, till och från, att Gud sänder profetior till enskilda människor, länder och hela kontinenter. Vi behöver också förstå att profetior inte bara och alltid handlar något negativt – dom.

Ordet dom används ofta i profetiska sammanhang. Men notera att dom inte nödvändigtvis handlar om straff. Dom är ett summerande, ett avgörande eller om du vill ett bokslut. Dom innebär inte per automatik straff!  Domen kan vara fällande, men också friande.

Jag vill själv gärna dela in profetior i tre kategorier.

  • Uppmuntran: Gud ”pushar” någon och utlovar positivt resultat när…
  • Varningar: Gud varnar för resultatet av ett handlande
  • Förutsägelse: Gud kungör en opåverkbar framtida händelse

Notera att i profana sammanhang anses en förutsägelse vara en seriös och på alla sätt trolig och realistisk framtidsberäkning. Guds förutsägelse är däremot ingen ”rimlig spådom” av detta slag, utan ”ett ord att lita på”.

Det är extra viktigt, när man tar emot profetior, förmedlar och lyssnar till dem, att förstå skillnaden mellan varning och förutsägelse. Vissa tilltal är en direkt förutsägelse: ”Så här kommer det att bli!” Andra är en varning: ”Så här kommer det att bli, om inte…”

Förmedlar eller tar man emot dessa profetior under fel ”kategori”, får de lätt fel gensvar.

Om en varning presenteras som en förutsägelse, görs inget, man bara väntar på att det oundvikliga skall ske – vilket inte var Herrens avsikt. Herren varnade och ville se en förändring!

En förutsägelse som tolkas som en varning, kan å andra sidan leda till att man inte tar till sig möjligheten till förberedelse: ”För det händer nog ändå inte och om det gör, tar vi ställning till det då.”

Min personliga erfarenhet, som tips

För mig personligen upplever jag Hans till tal som tydligast genom Andens styrning av mina tankar i samband med mina bönestunder. Här vill jag ge dig lite att fundera över.

Hur mycket tid ger du Herren att tala till dig när du ber?

För många är bönen en stund då man lastar av sig sina böneämnen, genom välformulerade ”kristliga fraser”, för att sedan, efter att ha gjort detta, bara säga ”amen” och gå vidare med dagens arbete. Kanske kan du fundera över om bönestunden skulle kunna bli och innefatta mer än en monolog? Gud vill samtala med dig! Han vill säga dig saker och du behöver lyssna, för att växa och leva – inte bara genom fysisk föda utan också andlig. Förena gärna bönestunden med ren Bibelläsning och börja med att be att Han öppnar dina ögon inför det du skall läsa. Andaktsböcker är bra! Men pröva att läsa korta stycken utan att någon annan än Gud talar om vad texten betyder. Läs inte nödvändigt vis ett helt kapitel. En enda vers eller två, kan bli som en explosiv Andlig vitamininjektion. För Gud vill själv, genom sin Ande, få tala till dig på ett personligt sätt.

Sitt kvar en kort stund efter att du sagt Amen eller läst ett stycke ur Bibeln. Förvänta dig att höra Guds Ande leda dina tankar. Ha gärna papper och penna till hands. Jag tror att många fler skulle kunna få uppleva mycket mer, om det bara tog sig tid att sitta tysta en stund inför Herren.

21/12 2012 och Bibeln

Postat av
Svara

Att den gamla Mayakalenderns sista datum är 21 december 2012, har väl knappast undgått någon. Många har utnyttjat detta för ren och skär ekonomisk vinst. Böcker, filmer, reportage… ett brett spektrum av spekulationer har sett dagens ljus. Vad säger då Guds eget ord om den 21/12 2012?

Inget!

Det finns inget sådant datum nämnt i Bibeln – när tideräkningen skall ta slut. Många har, med olika beräkningsmodeller, försökt räkna fram ett slutdatum som de menar finns dolt i Guds ord – men alla har slagit fel.

Vad Bibeln visar oss – avs ändens tid – är händelser, som pekar på att vi är nära Jesu återkomst – inte jordens undergång.

Men är inte detta samma sak?

Nej! Jesus skall komma tillbaka för att skapa tusenårsriket. Efter de tusen åren sker – den slutliga domen – domedagen. Men tusenårsriket (det tusenåriga fredsriket) inleds också med en dom, då ”satan och hans anhang” skall fängslas och människor dömas. Men innan dess, de sista åren, före tusenårsriket, skall jorden genomgå det som kallas vedermödan – en fruktansvärd ond och skrämmande tid. Men vedermödan och ”den slutliga domen” (= jordens undergång) är alltså inte alls samma tid. Mellan dessa båda händelser skiljer det tusen år.

Man kan mycket förenklat sammanfatta Bibelns ord om tidens slut enl följande.

  • Först kommer en vedermöda.
  • Sedan kommer Jesus tillbaka.
  • Han besegrar ondskan och fängslar satan i 1000 år.
  • Han håller en dom bland de som överlevt, genomlidit vedermödan.
  • Det blir tusen år av fred.
  • Efter denna tid, kommer den slutliga domen och en ”ny himmel och en ny jord” skapas.

Detta är det som Bibeln säger skall komma att ske och Jesu återkomst är enl. alla tecken nära – men först kommer alltså vedermödan.

Men här måste jag infoga en anm. pga av att tolkningarna av Bibeln är olika, avs vad som händer de Kristustroende, i samband med vedermödan.

  1. De Kristustroende – frälsta – rycks upp från jorden före vedermödan, pretribulation.
  2. Ovan grupp kommer att vara med under första delen av vedermödan – midtribulation.
  3. Gruppen kommer att vara med hela vedermödan – posttribulation.

Dessa tre är huvudtolkningarna av de Kristustroendes plats under vedermödan. Däremellan finns glidningar åt båda hållen.

Vad händer med de icke troende under vedermödan?

De flesta tolkar Bibeln så att det kommer att bli mycket svårt att bli troende under vedermödan. Ingen kommer, när satans styre är fullt utvecklat, att överleva – skaffa mat eller hjälp… – utan att ge satan sin tillbedjan. För att överleva måste man förneka Gud och bekänna sig till satan och därmed drar man domen över sig själv, inför tusenårsriket.

Finns det då ngt hopp?

JA! Räddningen inför detta är att redan nu söka Guds frälsning, genom att bekänna Jesus som Herre. Bibeln skrämmer inte med undergång och plåga.  Den varnar, men visar på en räddning! Detta står i total kontrast till talet om mänsklighetens – din och min – undergång. Bibeln öppnar en väg in i trygghet. Den pekar inte ut en ofrånkomlig ödeläggelse av människans liv.

När ”skall komma”, blev ”kommer”

Postat av
Svara

Jag tänker inte göra detta mer fyllt med ”Kanans tungomål” än nödvändigt. Kanske kommer du uppleva detta som naivt pga min vardagliga berättarstil. Men för mig är händelsen viktigare än stil och språk.

***

Det är måndagsmorgon, den 19 nov 2012 och jag sätter mig ner för att få en stilla stund. Jag får denna morgon för mig att ta ett ”umgreppsord”, bara slå upp Ordet och läsa det som mina ögon först faller på – det bli Hesekiel 12:21-28.

Rubrik Bibel 2000: Synerna skall bli verklighet, Folkbibeln: Profetians uppfyllelse är nära förestående.

HERRENS ord kom till mig. Han sade: ”Du människobarn, vad är det för ett ordspråk ni har i Israels land som lyder: Tiden går och det blir ingenting av alla profetsynerna? Säg därför till dem: Så säger Herren, HERREN: Jag skall göra slut på det ordspråket, så att man inte mer skall använda det i Israel. Tala i stället så till dem: Tiden är nära då alla profetsynerna skall fullbordas. Ty inga falska profetsyner och inga förföriska spådomar skall mer finnas i Israels hus. Ty jag, HERREN, skall tala. Det ord jag talar skall ske, utan dröjsmål. Ja, du upproriska folk, i era dagar skall jag tala ett ord och låta det bli verklighet, säger Herren, HERREN.”

HERRENS ord kom till mig: ”Du människobarn, se, Israels hus säger: Den syn han skådar gäller dagar långt borta. Han profeterar om avlägsna tider. Säg därför till dem: Så säger Herren, HERREN: Ingenting av det jag har talat skall längre fördröjas. Vad jag har sagt skall ske, säger Herren, HERREN.” (Bibel 2000)

Frågan jag ställde mig var: Vilka profetior? Naturligtvis kan man läsa detta ur ett dåtidsperspektiv, Gud varande Israel i de dåvarande dagarna. Man kan läsa det som en historiebeskrivning. Men Guds ord måste också vägas och ställas i relation till nutiden: Säger det något om ”idag”? För mig blev det klart att Herren ville säga ngt för denna tid – men vad? Gällde profetiorna Sverige specifikt – många sådan finns – eller var det globala profetior. Var det profetior för en bestämd tidsperiod eller var det rent av ändetidens profetior?

Jag beslöt att ta ett nytt tumgrepp. Fattade Bibeln med höger hand i ryggen, blundade och valde ett nytt ställe. Det nya stället blev Uppenbarelseboken kap 4. Detta är ett kort kapitel, enbart 11 verser. Och generellt gav det inget ”häpnadsväckande” budskap eller förståelser av vilka profetiorna var – det var ju det jag sökte.

Men så fastnade jag för vers 8 eller snarare de sista orden i denna vers. Det är ”De fyra varelserna” som säger:

”Helig, helig, helig är Herren Gud, den Allsmäktige, han som var och som är och som kommer.” (Bibel 2000) Översättningen är samma i Folkbibeln och Åkesons: ”…och som kommer”.

Här väcktes mitt intresse. Jag erkänner att jag inte riktigt kände igen detta. Jo, mkt liknande, men inte exakt, 1917 års översättning fick mig se en skillnad. Här var slutorden: ”…och som skall komma”. Även Reformations Bibeln skriver: ”… och som skall komma”.

På något sätt har här förkommit en tidsmässigt uppdatering. Då, 1917, hette det skall komma – ett framtidsscenario, nu heter det kommer – ett pågående skeende.

Jag är övertygad om att Gud kan använda alla – oavsett vårt tyckande – för att uttala ett profetiskt ord.

Läs: Joh 11:49-51:

En av dem, Kajfas, som var överstepräst det året, sade till dem: ”Ni förstår ingenting. Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör i folkets ställe än att hela folket går under?” Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folket.

(En profetia i både fysisk och andlig bemärkelse.)

Läs också: Matt 27:25

Allt folket svarade: ”Hans blod må komma över oss och över våra barn.”

(Ovanstående har skett och sker ännu för Israels barns vidkommande. Detta skall också ske – med frälsande kraft – den dag de böjer sina knän för kung Jesus, när Han kommer åter.)

Jag tror därför det är Guds Helige Ande som inspirerat översättarna, kanske omedvetet, att ”uppdatera” denna vers (Upp 4:8) för att den skall vara i linje med Guds tidsschema.