Det som följer nedan är ett komplement till mitt förra inlägg.
Har du ännu inte läst det gör det först.

Offer – inte enbart att ensidigt offra

För mig som modern, nutida kristen kan det vara bra att försöka förstå något om vad offer, ur religiös synpunkt, innebär.

Det första mina tankar går till är Jesu Kristi offer. Han betalar på Golgata priset, tar straffet i vårt ställe, för vad jag och du har gjort mot Gud. Det är ett envägsoffer – Han offrar sig – och kanske just det som vi ofta tänker på när vi talar om offer – något som är enkelriktat. Offra innebär i dagligt tal att man ger, ersätter, betalar osv.

Men ur judisk religiös synpunkt finns flera ”variationer” på samma ”tema”. Och det finns all anledning att tro att man kan överföra liknande begrepp till andra former av andlighet.

• Syndaoffer (skuldoffer)
• Tackoffer
• Löftesoffer
• …

Beteckningarna är ganska självbeskrivande. Löftesoffer innebar ex att man: lovade offra när Gud svarade på bön. Men också hur offret utfördes är viktigt.

Brännoffret förbrändes i stort sätt helt, i ett stycke, på altaret.

Vid lyftoffret däremot, (lyftoffer Bibel 2000 = viftoffer Sv.Folkbibeln och 1917 års översättning)  förbrändes bara delar, resten lyftes upp framför altaret. Detta offer skulle sedan ätas, det var viktigt, eftersom ätandet av offret var en del av offerritualen. Denna offerritual, att själv äta av offret, blir då inte längre bara enkelriktad utan dubbelriktad. Det får alltså karaktären av ett förbund. Överfört till en hedniskt offermåltid, blir det ett förbund mellan den som äter och guden eller gudarna man offrar åt.

Tar vi med förståelse av denna offerritual – och dess karaktär av förbund – till 1 Kor 10:19-22, blir det kanske lättare att inse vad Paulus varnar för.

Offret ur ockult perspektiv

I detta stycke varnar Paulus oss för att delta vid ”demonernas bord” och dricka ur ”demonernas bägare”. Här talar han inte om att äta offerkött som bara kött (1 Kor kap 8), utan att vi praktiserar ”måltider” med mening att de i sig har en särskild kraft.

Min kunskap om huruvida detta förekommer i vårt land är obetydlig, jag delar bara vad Anden talat. Vill Anden varna för ngt pågående eller kommande eller båda…?

Delta med största vaksamhet i ceremoniella måltider, i ex olika ordnars gemenskap. Delta aldrig i någon form av måltid där maten och drycken, på något vis ges ett symboliskt värde som bärare av ”hemlig” kraft. Det kan vara fråga om: hälsa och framgång eller mysticism och andlig gemenskap inom en viss grupp eller med moder jord och urkraften/urkrafterna.

De bakomliggande krafterna i dessa grupper och deras gemenskap kan var svåra att upptäcka ”i tid”! Ofta har de till synes behjärtansvärda mål, vägarna kan verka annorlunda, men inte alltid motstridiga mot Guds Ord. Ja, man kan till och med mena sig bygga sin gemenskap på Ordet, men krafterna bakom är oförenliga med Gud. De kan vara manipulativa och orkestrerade av manipulationens mästare – satan.

Vår odelade gemenskap är med Herren! Synd är att gå egna vägar och söka andra andliga gemenskaper för vårt bästa. Vårt bästa vilar i Guds händer, i Jesu Kristi namn.

Det går inte att förena Kristi lekamen med demoners bord! Det går inte att förena Kristi blod med demoners bägare.

Här måste var och en pröva vad han eller hon gett och ger sig i kast med. Och var och en måste pröva allt nytt som kommer att komma, utanför och i våra kristna gemenskaper. Nätinformation är inkörsport till den breda allmänheten och kan verka sann på grund av sin öppenhet och stilrena presentation. Den ”slutna” personliga inbjudan, från någon du känner genom arbete, föreningskontakter eller liknande kan upplevas minst lika trovärdig, genom sin ofta oskyldiga och smickrande framtoning.

Det var i mitten av den gångna veckan som Anden på ett särskilt sätt ”lyfte upp” ett textavsnitt ur det jag just läste. Jag har inte hört någon tala över ämnet eller sett att det finns anledning att lyfta fram det. Men Anden pekade på det med varnande kärlek, jag uppfattade det som Han sa: ”Var beredda!”

Han pekade på något som jag inte har speciellt mycket förståelse för, ingen egen erfarenhet av och inte heller hört eller läst något om… ännu. Men Anden var tydlig med att jag skall ta upp detta och då gör jag det – även om jag ger mig ut i en ”terräng” där jag aldrig varit förr. Är detta en profetisk uppmaning eller en varning? Jag vet inte, jag bara lyder.

Texten jag läste finns i 1 Kor 10:14-22. Vi hör ofta ett stycke av den läsas vid nattvardsfirandet: ”Välsignelsens bägare som vi…” Det är märkligt att vi så ofta lyssnat till denna text utan att läsa om dess yttre ramar.

Texten är tagen ur ett större sammanhang som huvudsakligen inte handlar så mycket om nattvard utan ganska mycket mer om en djupare andlig mysticism. Du får ursäkta att jag använder ordet mysticism, men jag gör det på grund av att andliga krafter stundtals är både ofattbara och ouppfattbara. Men vi bedrar oss själva om vi blundar för dem. De kommer att påverka oss konkret och kraftfullt, om vi omedvetet ”leker” med dem och tar lätt på deras existens.

Paulus använder i texten nattvardsfirandet som en motpol till offermåltider. Nej, jag tror och hoppas att du inte blivit inbjuden till någon offermåltid ännu. Men Anden pekar ändå starkt på att jag skall varna för detta, med det här inlägget.

Kom åter igen ihåg att jag enbart skriver i tro på Guds Andes ledning. Inte utifrån ett iakttaget, nu pågående skeende, kommenterat med förnuft och/eller teologi.

Jag tar bilden av äktenskapets innersta intimitet, för att ge en bild av nattvarden, för att sedan gå vidare till motpolen, offermåltiden.

Äktenskapet är i Guds Ord samlevnadsformen för den man och kvinna som på ett särskilt vis vill leva förenade till ett, inför Gud. Äktenskapet har en officiell sida – giftermålet, men också inofficiell, där han och hon förenas, genom samlagets förening och blir ett kött. Ett barn är det högsta och slutliga beviset för att de blivit ”ett kött”. Denna möjlighet är inte alla heterosexuella par givet och ofrivillig barnlöshet är enbart ett tecken på denna världens ofullkomlighet – inte på något annat!

Nattvarden kan, för oss som Kristustroende, delvis liknas vi detta med äktenskapets innersta. Äktenskapet blir i, dess ”hemligaste” gemenskap, den slutliga föreningen av två till ett. Notera nu, att vi som troende ofta kallas Kristi brud, brudeskaran eller bara bruden. I denna värld är vi ännu ”bara” trolovade med Jesus (trolovning är ett förhållande som enl. gammalt tankesätt ligger närmare giftermål än förlovning) och nattvarden är den närmaste och intimaste förening vi kommer till Jesus här. Bildligt tar vi del av och förenar oss med Hans kött i vinet och brödet.

Detta är mysticism, och många kyrkosystem har genom århundradena försökt ta bort mysticismen ur nattvarden och patentera en intellektuell förklaring. De har och kommer alla att misslyckas, tills Jesus kommer åter – om vi nu då kommer att känna behov av någon förklaring…

Om vi förstår äktenskapets mening, med fokusering på att de två blir ett kött, tror jag att vi har en bra plattform för att förstå nattvarden. Vi förstår då att nattvarden, mottagandet av vin och bröd, är en av Gud given helig och Andlig förening mellan bruden och Jesus. Inte bara en kyrkligt och religiös ritual, utan något högst intimt Andligt, i högsta grad påtagligt och viktigt. Jesus ger sig till oss och vi ger oss till Jesus, genom att dela varandras kroppar.

Amen! Måtte kunskap och undervisning om äktenskapet bli mycket mer levande i våra församlingar, för det är en bild av förhållandet mellan oss och Guds Son.

Nu återvänder jag till vad Paulus tar upp i detta textstycke jag refererat till. Det blev en lång ”inledning” men en superkort ”predikan”. Bara några få ord.

Vad menar jag då med detta? Att kött från avgudaoffer skulle betyda något eller att en avgud skulle betyda något? Nej, vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha någon gemenskap med de onda andarna. Ni kan inte dricka både Herrens bägare och onda andars bägare. Ni kan inte ha del både i Herrens bord och i onda andars bord.

1Kor 11:19-21

När vi dricker Jesu blod och äter Hans kött – bildligt – sker något, vi förenas på ett för oss oförklarligt Andligt sätt. När vi deltar i andra religioners eller livsåskådningars ceremonier förenas vi med dem – på samma andliga men oförklarliga sätt.

Nej, vi behöver inte vara rädda för deras andar eller andars krafter. Varken deras andar eller avgudar har makt som står över Herrens. När vi är i Herren är vi starka – genom Honom. Men inbjuder vi dessa krafter i våra liv, genom att delta i deras kurser, tro på deras budskap och medverka i deras måltider inträffar något annat. Vi inbjuder dessa krafter i våra liv och förenas med dem.

Anden har tydligt talat till mig att varna för alla former av ceremoniella måltider med någon form av själslig och/eller andlig anknytning. Kanske är detta något som pågår i Sverige idag? Men jag upplever snarare att Anden varnar för att det är något ”förförande” som är på väg in i vårt land. Jag har en upplevelse och förståelse av att det jag fått till mig, berättar att vi ännu inte ser vad som är på gång, men att det är något nytt, mer genomgripande och mer svårgenomskådat.

Visst skulle jag kunna räkna upp mycket som vi ser redan nu och som skulle kunna falla in under det jag blivit uppmanad att varna för: främmande andliga riter och offermåltider. Men jag känner att jag inte ännu förstår vilka dessa är och jag har inte heller Andens mandat för ett utpekande. De mest förföriska skulle lätt kunna gå oss förbi och komma in i vår gemenskap, om vi fokuserar fel och inte låter Anden vara vår upplysare, inför det som stundar.

Men en sak känner jag starkt att jag skall varna för och jag använder Paulus egna ord, redan citerade ovan:

”… jag vill inte att ni skall ha någon gemenskap med de onda andarna. Ni kan inte dricka både Herrens bägare och onda andars bägare. Ni kan inte ha del både i Herrens bord och i onda andars bord.”

2013.04.20
Bertil Rosenius

Söndag morgon den 7 april 2013 kl 06.40

Jag hade legat halvvaken en stund, efter att ha sovit skönt denna natt, när plötsligt väckarklockan pep. Nej, den pep inte – jag måste drömt det. För direkt när jag suckat ”Jaha” och gjort ett ryck för att stänga av den, kom jag på att det var söndag och jag var ledig. Jag slappnade av, la mig på rygg, tittade upp i taket och förstod att solen, just då i vart fall, lyste ute – strax hade jag somnat igen. Men jag blev snabbt väckt igen, med en tanke och fråga: Ville Herren säga något?

Jag drog ut på beslutet att gå upp, men kunde inte motstå tanken att: Kanske det är något Han vill.

Jag smög upp, för att inte väcka min hustru, men hon hade redan hört att jag mumlat ”Jaha”

Jag kom ner till köket, skulle jag just sätta på kaffet och ta mina morgonskorpor, när jag – för första gången på kanske tio år – avbröt denna process för att istället omedelbart gå in i mitt ”skrivarrum” och stilla mig inför Gud: ”Vill Du något?”

När jag kort böjt mina knän i bön, rest mig upp och satt mig i soffan, kom uppmaningen att läsa ett ord som jag aldrig läst förut, Josua 5:2 och jag läste till 6:5. Detta textavsnitt är indelat i tre stycken, både i Bibel 2000 och i Folkbibeln.

Första stycket 5:2 – 5:12 handlar om:
Israels barns nyomskärelse

Andra stycket 5:13 – 5:15 handlar om:
Josuas möte med befälhavaren för Herrens armé och hans budskap

Tredje stycket 6:1 – 6:5 handlar om:
Israels barns lydnad, om en ologisk stridshandling och om Herrens kraft

Och den tanke jag fått till mig i allt detta är:

Det är svensk kristenhets Gudsorder att agera nu!

Men det finns tre viktiga lärdomar att göra och att medvetet vila på var och en av dem.

Först måste pånyttfödelse och omvändelse tydligt och med skärpa förkunnas, i våra kyrkor, genom våra vittnesbörd, från våra hemsidor och bloggar. Gud är kärleksfull, men inte mjäkig och försiktig. Jesus strök inte äktenskapsbryterskan medhårs, det var ett rakt budskap: Synda inte mer! Hon var tvungen att göra en radikal omvändelse. Svensk kristenhet behöver en andlig omskärelse, som skär bort världen ur våra hjärtan och fyller den platsen med tro och lydnad.

Vidare måste vi söka Herren och Hans tilltal. Vårt eget förnuft räcker inte! Vi behöver Andlig ledare, inte teologiska teoretiker med teorier – detta är inte samma sak. Det är helt fel väg, att göra tro och församlingstillväxt till pedagogiska mönster, där man försöker passa in Gud i harmoni med våra system. Gud är inte i dessa läror, där är Adam, med sitt omogna ”kan bäst själv” -förnuft, Gudsförnekelsens ursprung och synd.

Slutligen:

• Vi måste också våga gå Guds märkliga stigar i världen – inte världens stigar.
• Strida med Guds Andes logik, stundtals i strid med vår egen.
• Vandra i Guds Andes kraft, våga sluta klamra oss fast vid vår egen.

Guds folk är inget ”vanligt folk”. Vi skall inte leva som världens barn på världens område – vi är Guds barn på alla områden. Vår uppgift är inte att leva så att världen accepterar oss, utan att få världen att omvända sig till Herren.

När du läser vad jag skriver nedan, vill jag att du skall komma ihåg att detta är mina enkelt konkreta tankar och erfarenheter. Jag ger mig inte ut för att äga ”sanningen” i dessa frågor. Men jag upplever – rätt eller fel – att det nu är tid att dela dem med dig. Jag ber och hoppas att de kan hjälpa dig att tolka och sätta tilltro till – eller våga ifrågasätta -den uppsjö av ”Ord från Herren” som jag upplever kommer ges till oss. Jag vill också uppmuntra dig att själv söka en ännu närmare relation med Herren, så Han får möjlighet att tal till just DIG, just i DIN situation.

Hur och när

Gud talar till oss på många olika sätt. Det kan vara direkt eller indirekt. Direkta tilltal är kanske inte så vanliga, men vi vet att detta förekommit enl Guds ord och förkommer. Indirekta tilltal är nog vanligare och kan ske på många olika sätt, några kan vara:

• Drömmar
• Bibelordet
• Sånger
• Vänner uppmuntran
• Andliga till tal genom tungotal med uttydan
• Andliga till tal genom tankar

Mottagaren – mottagarna

När Gud talar, är det viktigt att söka förstå vem eller vilka han talar om och till:

• Mig personligen
• Någon annan
• En grupp exempelvis: familj, vänner, arbets- eller bönegrupp, församling, nation
• …

Guds avsikt

I samband med att Gud talar  är det viktigt att lyssna för att förstå vad Han vill. Det förkommer, till och från, att Gud sänder profetior till enskilda människor, länder och hela kontinenter. Vi behöver också förstå att profetior inte bara och alltid handlar något negativt – dom.

Ordet dom används ofta i profetiska sammanhang. Men notera att dom inte nödvändigtvis handlar om straff. Dom är ett summerande, ett avgörande eller om du vill ett bokslut. Dom innebär inte per automatik straff!  Domen kan vara fällande, men också friande.

Jag vill själv gärna dela in profetior i tre kategorier.

• Uppmuntran: Gud ”pushar” någon och utlovar positivt resultat när…
• Varningar: Gud varnar för resultatet av ett handlande
• Förutsägelse: Gud kungör en opåverkbar framtida händelse

Notera att i profana sammanhang anses en förutsägelse vara en seriös och på alla sätt trolig och realistisk framtidsberäkning. Guds förutsägelse är däremot ingen ”rimlig spådom” av detta slag, utan ”ett ord att lita på”.

Det är extra viktigt, när man tar emot profetior, förmedlar och lyssnar till dem, att förstå skillnaden mellan varning och förutsägelse. Vissa tilltal är en direkt förutsägelse: ”Så här kommer det att bli!” Andra är en varning: ”Så här kommer det att bli, om inte…”

Förmedlar eller tar man emot dessa profetior under fel ”kategori”, får de lätt fel gensvar.

Om en varning presenteras som en förutsägelse, görs inget, man bara väntar på att det oundvikliga skall ske – vilket inte var Herrens avsikt. Herren varnade och ville se en förändring!

En förutsägelse som tolkas som en varning, kan å andra sidan leda till att man inte tar till sig möjligheten till förberedelse: ”För det händer nog ändå inte och om det gör, tar vi ställning till det då.”

Min personliga erfarenhet, som tips

För mig personligen upplever jag Hans till tal som tydligast genom Andens styrning av mina tankar i samband med mina bönestunder. Här vill jag ge dig lite att fundera över.

Hur mycket tid ger du Herren att tala till dig när du ber?

För många är bönen en stund då man lastar av sig sina böneämnen, genom välformulerade ”kristliga fraser”, för att sedan, efter att ha gjort detta, bara säga ”amen” och gå vidare med dagens arbete. Kanske kan du fundera över om bönestunden skulle kunna bli och innefatta mer än en monolog? Gud vill samtala med dig! Han vill säga dig saker och du behöver lyssna, för att växa och leva – inte bara genom fysisk föda utan också andlig. Förena gärna bönestunden med ren Bibelläsning och börja med att be att Han öppnar dina ögon inför det du skall läsa. Andaktsböcker är bra! Men pröva att läsa korta stycken utan att någon annan än Gud talar om vad texten betyder. Läs inte nödvändigt vis ett helt kapitel. En enda vers eller två, kan bli som en explosiv Andlig vitamininjektion. För Gud vill själv, genom sin Ande, få tala till dig på ett personligt sätt.

Sitt kvar en kort stund efter att du sagt Amen eller läst ett stycke ur Bibeln. Förvänta dig att höra Guds Ande leda dina tankar. Ha gärna papper och penna till hands. Jag tror att många fler skulle kunna få uppleva mycket mer, om det bara tog sig tid att sitta tysta en stund inför Herren.

Jag tänker inte göra detta mer fyllt med ”Kanans tungomål” än nödvändigt. Kanske kommer du uppleva detta som naivt pga min vardagliga berättarstil. Men för mig är händelsen viktigare än stil och språk.

***

Det är måndagsmorgon, den 19 nov 2012 och jag sätter mig ner för att få en stilla stund. Jag får denna morgon för mig att ta ett ”umgreppsord”, bara slå upp Ordet och läsa det som mina ögon först faller på – det bli Hesekiel 12:21-28.

Rubrik Bibel 2000: Synerna skall bli verklighet, Folkbibeln: Profetians uppfyllelse är nära förestående.

HERRENS ord kom till mig. Han sade: ”Du människobarn, vad är det för ett ordspråk ni har i Israels land som lyder: Tiden går och det blir ingenting av alla profetsynerna? Säg därför till dem: Så säger Herren, HERREN: Jag skall göra slut på det ordspråket, så att man inte mer skall använda det i Israel. Tala i stället så till dem: Tiden är nära då alla profetsynerna skall fullbordas. Ty inga falska profetsyner och inga förföriska spådomar skall mer finnas i Israels hus. Ty jag, HERREN, skall tala. Det ord jag talar skall ske, utan dröjsmål. Ja, du upproriska folk, i era dagar skall jag tala ett ord och låta det bli verklighet, säger Herren, HERREN.”

HERRENS ord kom till mig: ”Du människobarn, se, Israels hus säger: Den syn han skådar gäller dagar långt borta. Han profeterar om avlägsna tider. Säg därför till dem: Så säger Herren, HERREN: Ingenting av det jag har talat skall längre fördröjas. Vad jag har sagt skall ske, säger Herren, HERREN.” (Bibel 2000)

Frågan jag ställde mig var: Vilka profetior? Naturligtvis kan man läsa detta ur ett dåtidsperspektiv, Gud varande Israel i de dåvarande dagarna. Man kan läsa det som en historiebeskrivning. Men Guds ord måste också vägas och ställas i relation till nutiden: Säger det något om ”idag”? För mig blev det klart att Herren ville säga ngt för denna tid – men vad? Gällde profetiorna Sverige specifikt – många sådan finns – eller var det globala profetior. Var det profetior för en bestämd tidsperiod eller var det rent av ändetidens profetior?

Jag beslöt att ta ett nytt tumgrepp. Fattade Bibeln med höger hand i ryggen, blundade och valde ett nytt ställe. Det nya stället blev Uppenbarelseboken kap 4. Detta är ett kort kapitel, enbart 11 verser. Och generellt gav det inget ”häpnadsväckande” budskap eller förståelser av vilka profetiorna var – det var ju det jag sökte.

Men så fastnade jag för vers 8 eller snarare de sista orden i denna vers. Det är ”De fyra varelserna” som säger:

”Helig, helig, helig är Herren Gud, den Allsmäktige, han som var och som är och som kommer.” (Bibel 2000) Översättningen är samma i Folkbibeln och Åkesons: ”…och som kommer”.

Här väcktes mitt intresse. Jag erkänner att jag inte riktigt kände igen detta. Jo, mkt liknande, men inte exakt, 1917 års översättning fick mig se en skillnad. Här var slutorden: ”…och som skall komma”. Även Reformations Bibeln skriver: ”… och som skall komma”.

På något sätt har här förkommit en tidsmässigt uppdatering. Då, 1917, hette det skall komma – ett framtidsscenario, nu heter det kommer – ett pågående skeende.

Jag är övertygad om att Gud kan använda alla – oavsett vårt tyckande – för att uttala ett profetiskt ord.

Läs: Joh 11:49-51:

En av dem, Kajfas, som var överstepräst det året, sade till dem: ”Ni förstår ingenting. Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör i folkets ställe än att hela folket går under?” Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folket.

(En profetia i både fysisk och andlig bemärkelse.)

Läs också: Matt 27:25

Allt folket svarade: ”Hans blod må komma över oss och över våra barn.”

(Ovanstående har skett och sker ännu för Israels barns vidkommande. Detta skall också ske – med frälsande kraft – den dag de böjer sina knän för kung Jesus, när Han kommer åter.)

Jag tror därför det är Guds Helige Ande som inspirerat översättarna, kanske omedvetet, att ”uppdatera” denna vers (Upp 4:8) för att den skall vara i linje med Guds tidsschema.

Ett par meningar kom för mig denna morgon. Jag skyndade mig att skriva ner dem på en lapp, för jag tror att någon behöver få dem till sig i den situation där han och/eller hon befinner sig.

Gud accepterar dig, vill ha dig och bruka dig med dina speciella förutsättningar. Du är den du är och Han har en mening och en avsikt med ditt liv – som bara du kan fullfölja.

Kanske är det så här, att du känt: Du passar inte in – vare sig i den profana världen eller i den kristna.

Kanske upplever du att den profana världen ser på dig med skepticisms och undran. Du gillar inte de andras skämt eller ”fredagsnöjen” och är ”för” medveten om och har ett behov av att påtala och rätta till saker som andra rycker på axlarna åt. Kanske har du handikapp, i form av någon ”diagnos”, kanske är det rent fysiska handikapp som gör att du inte ”hänger med”?

Men det kan också vara i den kristna gruppen du känner dig åsidosatt och ständigt utsatt för andras tillrättavisande:

”Så skall du be, så skall du lovsjunga, så skall du…?”

Du vet själv hur det är. Andra pekar på hur du skall göra. Men du upplever att det de säger inte stämmer med din bild av hur GUD vill att du skall göra och vara. Andras hallelujarop känns ”konstlade” när de kommer ur din mun, och att ”prestera” som alla andra, bara för att vara dem till lags, känns falskt.

Känner du igen dig är jag övertygad om att det är just till dig/er de ovanstående meningarna är riktade:

Gud har ett behov av dig!

En uppgift och en agenda för ditt liv, som du är skapad att fylla, just som du är. Alla kan inte och skall inte vara varandra lika. Vi skall framför allt sträva efter att bli redskap för Gud. Med den förutsättningar han ”skickat med oss.”

Detta handlar inte om att ge upp inför en frestelse. Det som är mot Guds vilja, i enlighet med Guds ord, skall vi bekämpa och be Gud bevara oss och rena oss från.

Men säker är du själv medveten om vad det är som gör att du känner att du inte passar in. Be då Gud att Han använder detta i sin tjänst. Många av de som blivit till riklig välsignelse genom århundradena, har varit personer som ”inte passat in” – men just därför vågat gå mot strömmen och därmed medverkat till förändring.

Önskar dig Guds välsignelse!
Bertil

Ibland kan det var tungt att vara ”språkrör” – för det är stundtals så jag ser mig själv. Jo, det finns sådana som kallar sig själva för ”profeter” och menar sig tala direkta ord från Herren. Men nej, detta är alltför stora ord att ta till om sig själv och de tankar jag får till mig är inte några uttalade och hörbara ord från Herren. Men det är tankar som helt osökt kommer när jag stillar mig. Tankar som jag tror Anden lägger ner i mig och som jag därför inte kan dra mig undan att förmedla – även om jag själv känner dem tunga och upplever mig som gnällig. Helst vill jag skriva uppbyggliga ord, inte tunga varnande – det är egentligen inte i min natur att vara sådan. Jag tillhör dem som (tyvärr) hellre ”sopar under mattan”, som låter orätten vara, framför att hävda min egen. Men när dessa tankar kommer till mig, som gäller Guds folk, är jag tvungen att för dem vidare.

***

I dag, vid min vanliga Bibelläsning och bön, fick jag på nytt en stark känsla av att bara slå upp i Ordet dit mina fingrar förde. Ordet som kom upp var brevet till Efesierna, kap 5 vers 8 och framåt och vad som särskilt fångade mig var vers 31 och 32. Hur du läst vad som står där ordentligt?

Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött. Denna hemlighet är stor – jag talar om Kristus och församlingen.

När man får till sig en sådan vers ur ett textsammanhang som man normalt i kyrkan/församlingen tillskriver förhållandet mellan makar måste man vakna upp.

Vad är det författaren vill berättar? Är dessa ord undervisning om äktenskapet? Nej dessa verser är inte till makar i första hand – de är en varning till församlingen, Guds folk!!!

Jag känner att uttydningen av dessa ord är helt överflödig, särskilt med tanke på vad jag tidigare fått som hälsning. Men jag upplever att jag skall skicka med ytterligare ett ord direkt från Bibeln 1 Kor 5:16, som också kom till mig parallellt med det första:

Eller vet ni inte att den som förenar sig med en sköka är en kropp med henne? Det heter: De två skall bli ett kött.

***

Stycket – hälsningen – mellan stjärnorna ovan är på detta sätt framförd och slutförd, så långt som mig kommer an. Jag lägger ut den på min blogg. Vill du länka till den tror jag du gör en viktig insats. Själv har jag ingen annan väg att nyttja. Men jag önskar att många finge läsa denna hälsning – innan Herren kommer och man tvingas upptäcka att:

Det finns inte olja i våra lampor. Vi har aldrig gått ut ur världen. Världen med, alla hennes lockelser, är vår älskarinna (sköka) och vi har i vårt hjärta bedrivit hor med henne och varit förenade med henne till ett kött, i stället för med vår Mästare.

Utskriftsversion

Signaturen ”börje” skrev en kommentar till ett av de inlägg jag gjort nyligen. Där inledde han med orden: ”Kan bara hålla med inte minst när man ser avfallet i kristenheten”. De ord som omedelbart brände sig fast var ”…avfallet i kristenheten”. Jag fick mycket snabbt till mig en massa tankar, som bildligt ”rann” ur mina fingrar, via tangentbordet ut på dataskärmen. Jag beslöt då att bearbeta dessa tankar och göra ett eget inlägg av dem.

Först ngt om tillkommelsen av denna text.

Hittills, när jag fått något spec. till mig som jag vågat kalla tilltal, har jag fått en mening eller ett Bibelord, genom Anden, först därefter har jag fått ord att förklara med. Denna gång, för första gången, är ordningen den omvända. Texten kom först, men när den var klar kände jag tvivel på riktigheten i att göra den tillgänglig. Under min morgonstund med Bibelläsning och bön, kom så Bibeltexterna osökta – i efterhand – och jag förstod att det var viktigt att lägga ut textstycket. Likt en båt som lämnar hamn och ger sig ut på öppet hav, lämnar jag nu ut detta på öppna nätet. Upplever du att det finns grund och värde i inlägget – sprid det gärna.

Fyra Bibelställen

• 1 Pet 1:113
• Luk 12:35-40
• Matt 25:1-10
• 1 Pet 1:14-17

Det är viktigt att du läser vad jag rekommenderar i den ordning jag gör det. För att spara din tid, om du inte vill känna trygghet genom att själv läsa i din egen Bibel, får du textinnehållet nedan. Den är hämtad ur Bibel 2000.

Var därför beredda att bryta upp, och håll er vakna. Sätt allt ert hopp till den nåd som kommer er till del när Jesus Kristus uppenbaras.
(1 Pet 1:13)

Fäst upp era kläder och håll lamporna brinnande. Var som tjänare som väntar på att deras herre skall komma hem från ett bröllop, så att de genast kan öppna när han kommer och bultar på porten. Saliga de tjänarna, eftersom deras herre finner dem vakna när han kommer. Sannerligen, han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv gå och passa upp dem. Om han så kommer vid midnatt eller ännu senare – saliga är de tjänarna, när han finner dem beredda. … Var beredda, också ni, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen.”
(Luk 12:35-40)

Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor gick ut med sina facklor för att möta brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. De oförståndiga hade tagit med sig facklorna men inte någon olja till dem. De kloka hade med sig både oljekrukor och facklor. När brudgummen dröjde blev alla dåsiga och föll i sömn. Vid midnatt hördes ett rop: ’Brudgummen är här, kom ut och möt honom!’ Då vaknade alla flickorna och gjorde i ordning sina facklor. … De som stod färdiga följde med honom in till bröllopsfesten, och porten stängdes.
(Matt 25:1-10)

Ni är lydnadens barn, låt er inte styras av de begär som behärskade er medan ni ännu var okunniga. Lev ett alltigenom heligt liv, liksom han som har kallat er är helig. Det står ju skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig. Om ni säger Fader när ni åkallar honom som dömer var och en efter hans gärningar utan hänsyn till person, lev då i gudsfruktan under den tid ni vistas här.
(1 Pet 1:14-17)

Tankebanorna i text

Jag har sedan runt 2004 varit mycket intresserad av detta med ändens tid: församlingens upplyftande, vedermödan och Jesu återkomst. Mycket skrivs och många ”förstå-sig-påare” uttalar – enl tilltal från Anden – hur allt kommer att vara och gå till. Anden tycks dock vara kluven, om man skall tro allt, för det spretar åt många håll och de som spretar mest, skriker som vanligt högst.

Ett av de ämnen som lockar många som vill visa sig visa, är frågan om ”det stora avfallet”. Man begränsar avfallet till villolärare. Därför gäller det att hitta dessa, och snart sagt de flesta som råkar säga något utöver det vanliga, får finna sig i att bli granskade under lupp. Och den luppen förbiser inget. En hostning på fel ställe i ett anförande och: ”Aha – här har vi en ny villolärare”.

Nej, jag vill inte helt avfärda dessa avfallsspanare. Villolärare är farliga och måste avslöjas! Problemet är att de har alltid funnits, detta är alltså inget nytt och inte ett tecken på att ändens tid är i antågande.

Avfallet är här! Det började redan för 50 år sedan eller mer, i och med västvärldens materiella framgång. Med andra världskrigets tekniska framsteg, efterföljande uppbyggnadsbehov och med ekonomisk tillväxt som följd, kunde västvärlden säga adjö till behovet att Gud.

”Fritidssektorn”, som växte fram i spåren av den ekonomiska tillväxten, öppnade upp för resor, TV-underhållning och egnahemsbyggen/fritidshus osv. Tiden fylldes av välfärdens möjlighet till, och behov av, förlustelse och avkoppling.

En hel världsdel, västvärlden, föll för materialismguden – inklusive Guds eget folk. Det sista är ett avfall! Att världen luras innebär inget avfall, världen har inget att avfalla från. Men när Guds folk faller, gör de det från Gud och man måste tala om ett avfall.

Men är det verkligen så illa?

Ja, det är så illa! Guds folk lever inte enl Guds vilja! Guds ord visar på Guds vilja, den avfärdar alla falska gudar, dvs sådana som vi rent praktiskt tillber – bevisligen genom våra prioriteringar. Och en av dessa gudar finns i snart sagt varje kristet hem. Dess storlek ökar ständigt och placeringen blir allt mer centrerad. Till den kopplar man allt dyrbarare ljudanläggningar, köper allt dyrare möblemang. Men TV:n är naturligtvis bara en av gudarna. Bilen, båten, husvagnen, klubben… allt stjäl vår tid, medan Gud får stå tillbaka – Han älskar ju oss ändå…

Men det är inte bara i frågan om det materiella som Guds folk avfaller från Guds ord. Vår nästa får lida pga vårt förhållande till materialismguden. Vi har varken råd med att ge en skjorta till en behövande eller en bit mat – för då har vi ju inte råd med semesterresan – eftersom allt annat också måste betalas.

Västvärldens kristna går inte mot ett avfall – detta avfall har redan skett!

”Är det verkligen möjligt att detta kan stämma med Guds ords profetior?”

Ja, ordet talar om att hälften av de som vet vad ordet säger inte är beredda när Han kallar.

”OK, då är det ju hälften, av västvärldens kristna som har avfallit och blir kvar.”

Då frågar jag: ”Var står det att avfallet är fördelat lika, över jorden”? Asiens och Afrikas kristenhet växer enormt numerärt. Och där är Gud Gud, inte bara en teologi som man kan diskutera runt och förhålla sig till, enl lustans eget godtycke.

Nej, jag tror vi måste våga ta till oss tanken att västvärlden, med Sverige i spetsen, redan har avfallit. Detta går att ändra – pris ske Gud. Men min hälsning är:

• Våga lyfta upp Guds Ord, Jesu Ord om hur vi skall leva våra liv som kristna och ställa allt som görs i ljuset från Ordet.Upptäck att avfallet i väst och i Sverige har pågått i årtionden redan – utan att någon tagit notis.
• Fundera på om den halvan av jungfruskaran som lämnas kvar, när kallelsen till bröllopet ljuder, kanske kan bo inom en och samma del av världen – den rika försoffade delen.
• Be Gud att svensk kristenhet får syndanöd och känner djup och äkta förkrosselse.

Kanske kan då Herren åter bli synlig genom oss – för just nu skymmer vi Honom.