Kanske… tillhör du de som är som jag? Jag vet inte hur många vi är, men jag tror inte jag är ensam. Vi har varit troende i hela vårt liv, eller stora delar, vi har bett, läst Guds ord och tycker att vi verkligen kämpat med och i tro. Och vi funderar på, när vi ser hur inget tycks bli annorlunda, vem är jag, vad gör jag för fel… Och till slut kommer frågan: ”Vem är Du Gud?  Är Du verkligen…?”

• Många tycks klara sig bra utan Dig.
• Några tycks hanka sig fram genom livet med sjukdom och annat elände med dig – utan att Du gör något.
• Andra tycks uppleva Din ständiga välsignelse och närhet i allt de gör. Trots att…

”Var finns Din rättvisa?”

Jag kan ha förståelse för när troende människor, som kommit upp i åldern, börja utveckla en näst intill medveten misstro – för att våga sätta fingret på… – mot Gud själv.

Jag hade som ung en djup längtan att få tjäna Gud. Den var stark och brinnande -  tills allt ”det där andra” grep tag i mitt liv. Jag träffade på kärleken, gifte mig, skaffade hus, ”skaffade” barn… och allt som alla andra gör och som hör till. Och det är inget fel i det – det är Guds vilja för människan. Men någon stans mellan då och nu tvingades längtan att ”läggas på is” – känner du igen dig?

Och ändå, längtan och kallelsen har alltid funnits där inne: ”Bruka mig Gud!”

Matt 20:1-16 talar till mig nu idag när jag sitter i dessa funderingar.

Alla vingårdsarbetarna arbetade inte hela dagen, några kom med i elfte timmen. De hade stått vid torget utan att bli lejda och hade säkert funderingar över livets orättvisor: ”Tvingas jag komma hem tomhänt!”

Men vingårdens ägare hade bruk också för dem, under sista timmen! Det är inte lönen som lockar mig, jag är övertygad om att samma gäller dig, det är vetskapen av att få vara brukad – om än för något litet.

Mitt i alla dessa funderingar behöver jag böja mig under några meningar i sista delen av texten ovan:

Har jag inte rätt att göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är god?

Jag hoppas att du kan få, som jag, någon tröst i de orden. Vi har alla på något vis del i Guds goda, även om det inte alltid är så där uppenbart i varje enskild stund. Gud gör vad Han villa med det som är Hans! Låt oss inte ”titta snett” på hur andra upplever Honom. Låt oss be Honom att få bli Hans redskap, på vår plats – om så bara i elfte timmen. Skörden är mogen, arbetarna få och det brådskar med de sista krafttagen.

Herren kommer snart!
Bertil