… grip frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord! (Ef 6:17)
Ordet grip, blev för mig väldigt tydliga för några veckor sedan. Inte så att det var något speciellt som hände, utan genom att på ett märkligt sätt bli så otroligt tydligt och markerat. Ordet grip nästan poppade upp med fetskrift.
… GRIP frälsningens hjälm…! Och Anden talade till mig om den verklighet vi som troende lever i. Medan man i det omgivande svenska samhället jagar mål – målmedvetet och resultat fixerat – har vi som troende allt vi behöver!
Jag är rädd för att detta fixerande vid mål och resultat även smittar av sig inom våra Andliga kretsar. Vi jagar för att få visa upp nya andliga upplevelser och sanningar, resultat:
Ena delen av kristenheten talar ständigt om vad de får uppleva: Vi kände igår på mötet en fantastisk Gudsnärvaro – du skulle varit med! Den andra delen jagar runt efter detta utan att någonsin – ens när de är på rätt ställe vid rätt tid – ”känna” så mycket. Jag har själv ”god” erfarenhet från det sista – att ”inte känna” när andra menar sig göra det. Men jag har, långt bort från stark musik och höga halleluja skrik, upplevt Guds närhet på sätt som jag aldrig inte någonsin kan glömma eller skulle vilja byta bort mot någon annan upplevelse!
”Får jag ett Amen nu? Får jag ett Halleluja? Ge Jesus en applåd!” Jo, det finns många sätt att få människor i ”stämning”… Men hur mycket är Gudsnärvaro och hur mycket handlar om gruppåverkan eller värre … gruppmanipulering?
GRIP frälsningens hjälm…! Vilken gåva, vilken möjlighet. Gud behöver vi inte jaga! Andens kraft är inget vi får vi som ett erkännande efter en avlagd examen i god kristen utlevnad! Frälsningens hjälm grip den, så oerhört enkelt – den finns där! Andens svärd grip det – det finns där! Vi behöver avdramatisera evangelium, det handlar inte om mig/dig, mitt/ditt. Det handlar om att ta emot det som finns utsträckt.
En del som läser vad jag skriver vet att jag har ett gammalt soldattorp. Soldaten på ett sådant torp stod inte för sin egen militära utrustning. Den fanns på plats när han blev ”städslad” – redo, ”framlagd”, att sättas på och tas i bruk.
Låt oss börja var morgon med att tacka för att vi fått allt vi behöver för att leva och fungera som troende här och nu. Jag är övertygad om att jag och du tillslut kommer att se att vi redan har det vi behöver. Är det inte dags nu att börja leva ett fungerande kristet vardagsliv, fjärran från dessa berg och dalbanor av upplevelsekristendom? ”Andliga veckor” och ”Helande dagar”: Då och där – om ett halvår och på en helt annan ort… GRIP… allt detta redan nu, det är här och idag vi får vara Guds ljus, just där vi nu står.
Måste säga att jag upplevt detsamma som du, när jag var nykristen var jag ofta på möten där man hetsade fram en stämning men det kändes aldrig äkta för mig. Jag tänkte att det kan inte vara så här ytligt att tro. Universums Skapare ska inte tillbes på ett sånt här sätt- alltså ytligt manipulativt för att locka fram en stämning. Personligen är jag känslig för allt som inte känns äkta och jag trivdes egentligen inte i någon församling utom enstaka bönemöten där det var mest äldre som besökte dessa. Men har som du Bertil umgåtts med Herren i stillhet och det är mycket värdefullt har känt mig så omsluten av Hans kärlek och buren många gånger när livet krånglar.
Det gäller att vara känslig för allt som inte känns äkta. Andebedömningens nådegåva är verkligen viktig i dessa dagar. Och Herren finns ju alltid nära oss, vare sig vi känner Hans närvaro eller ej!
Gud Välsigne dig Bertil Rosenius, uppskattar verkligen din hemsida!
Maria