Läste ett poem idag på en blogg. Det var ord om ”kärlek” och de sista raderna fastnade i mina tankar:

”… för vad kärlek är kan man ej förstå bara leva i!”

Vilken fantastisk tanke att fästa på den kristna tron.

”Vem Gud är kan man inte förstå, bara leva med.”

Tänk hur ofta vi teologiserar sönder Gud och evangelium. Hur många människor finns det inte som har en tro på – xxx – och som rent av menar att: ”Jo denna tro på – xxx – …” Den handlar djupast om en tro på någon, som man kanske till och med kan kall för…: ”Gud”?

Genast är vi där med vår förståndiga teologi och den tro dessa människor har studsar tillbaka och stängs inne i deras egna inre värld – för Gud är ju ett så intellektuellt och svårförståeligt begrepp att: ”Nä riktigt så tror nog inte jag…” Och den lilla flämtande troslågan, som skymtade i samtalet, dör ut och kapslas in, för den är inte stor nog att kunna glänsa i kapp med vår egen av sten byggda fyr.

Kanske måste vi både tagga ner och bli öppnare, men samtidigt tydligare med det end vi verkligen vet: Gud kan vi inte förstå – men vi får leva med Honom, i nåden genom Hans son Jesus Kristus. Det är det vi säkert vet – och det är det ljuset som skall ställas så det lyser för alla. Inte blända – bara värma, lysa och locka.