En klok man sa: ”Att älska Honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer.” (Mark 12:33,34)

Tänk vad lätt det är att smita förbi dessa två satser: ”Älska Honom och älska min nästa.” Lättvindigt tar vi till religiösa förtecken och regler, och glömmer vad som är grunden för allt verkligt djupt kristet liv. Det handlar inte om våra religiösa mönster – ”offer” får stå som en gemensam symbol för dessa – det handlar om vart hjärtat riktar sin blick och längtan.

Precis som manen ovan själv säger, hänger hela vårt andliga och lekamliga liv på denna enkla regel: ”Älska Honom och älska min nästa.”

Och egentligen behövs bara en av dessa två satser: ”Älska Honom!”

Men blir det inte lite väl flummigt då, undrar någon?

Nej, för i denna enkla sats – ”Älska Honom!” – ligger upprinnelsen till längtan efter fullbordandet av Guds vilja. Om min kärlek till Gud är sann, söker jag Hans vilja, för att förstå och kunna radikalisera min kärlek till Gud som skapat mig för ett syfte. Min nästa, som Guds älskar lika mycket som Han älskar mig, blir då per automatik också värd samma kärlek som jag hyser till mig själv.

Det är märkligt att läsa i vilken ordning denna kärlek till Honom utvecklas och bär frukt. Följ med i processen:

• Början sker i hjärtat
• Den spränger sin väg fram till förståndet
• Och får sin utlevnad i kraft till handling

Men Jesus kopplar en varning till förståelsen av detta andliga skeende. Att känna till detta, är en fantastiks början. Men det är en början…

”Du har inte långt till Guds rike.” säger Han till den förståndige mannen. Teori och praktik kan ligga vilseledande när ibland. Vi kan förstå och till och med omfatta en kunskap – men får den konsekvens, föder den nytt?