”I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?” (Joh.14:2)
”Bereda plats” – grek. ” hetoimazō” – ett intressant ord jag kommer till nedan.
Det finns två destinationer för människan när detta livet är slut – himmel eller helvete! Jo, jag vet det är inte så enkelt, det finns mer inom ex. begreppet himmel, paradiset är ett av dessa. Och kanske, jag vill inte vara en helvetesförkunnare, är helvetet inte en slutdestination. Dvs. kanske är helvetet, med all den plåga som där finns, inte det eviga slutmålet för de som medvetet väljer bort Gud. Himmel och helvete är två begrepp som diskuterats och diskuteras flitigt från tid till tid. Detta kräver en egen ”utredning” som ändå bara blir bristfälliga tankar om det Gud själv redan bestämt och som vi inte riktigt kan förstå. Vill någon samtala med mig om detta går det bra att skriva på något sätt – som kommentar här eller via e-post.
Vad vi vet, enl. Gud ord, är att Guds avsikt med mänskligheten förfelades genom ormens (satans) list. Men vad jag är fullkomligt övertygad om är att Guds avsikt alltid står fast och förverkligas en dag! Han har inga diffusa ”målsättningar” eller gör några tänjbara ”avsiktsförklaringar”: Människan är Hans skapelsebarn formad att leva i Hans närhet. Så eftersom satan trasslat till det och människan själv, genom sin uppstudsighet mot Skaparen, brutit sin möjlighet till att införlivas i denna avsikt träder Jesus fram, för att återställa det vi själva förstört och inte kan göra ogjort.
Grek. ” hetoimazō” – för att återkomma till just det ordet – förkommer i och beskriver en gammal orientaliska seden att skicka en person/personer före en kung för att jämna vägen och göra den framkomlig.
För mig betyder orden om ”många boningar”, att i himmelen finns boningar för alla – alla är från födelsen inskrivna där! Och ”bereda plats” betyder att när Jesus gick i döden på korset bröt Han en ny väg som förverkligar Guds avsikt att få dig och mig tillbaka in i Hans rike. Kanske vågar jag, som ordblind och grammatiskt okunnig, ändå gör en parafras på versen som jag inledde detta inlägg med:
”I min Faders hus finns rum som väntar på er. Jag går nu bort för att – genom mitt offer – bereda er en väg dit.”
Vi får vandra – men kom ihåg det är ett eget medvetet val(!) – på den väg Han förberett, fram till, och in i, den boning som väntar på oss. Början, första steget på denna väg, tas i det jordiska livet. Vad som händer – i den eviga förlängningen – när denna valmöjlighet är slut, hur länge ditt/mitt liv varar, vet vi inte – vågar du vänta?