Händelserna i Bryssel

Är du inte medveten om vad som pågår i Bryssel i dag – 2016-03-22 är det tid för dig att ex slå på TV:n och titta. SVT har extra nyhetssändning.

För min del räds jag det inträffade och men oroas också av vad EU kan komma att ”se sig tvingade” att vidta för åtgärder.  Nu när man den religiösa terrorn rört om i en av EU:s högborgar.

  • Religionsbegränsningar
  • Stats kontrollerad religiösa media

Går vi in i ett nytt skede nu?

ANDEN – vår omistlige HJÄLPARE

Allt har min Far överlämnat till mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern, inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för. /Matt 11:27

Men jag säger er sanningen: Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er. /Joh 16:7

Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. /Joh 16:12 

Han ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och han ska förkunna för er vad som kommer att ske. Han ska förhärliga mig, för han ska ta av det som är mitt och förkunna för er. Allt som Fadern har är mitt. Därför sade jag att han ska ta av det som är mitt och förkunna för er. /Joh 16:13-15

INLEDNING

Med verserna ovan, hoppas jag kunna både avdramatisera och aktualisera vår förståelse av Andens betydelse i våra liv. Jag vill genast, i detta skede, betona att det inte handlar om andlighet utifrån senaste årtiondenas upplevelseförkunnelse. Alltså inte om: soaking, andlig fylla, guldregn, fallandemöten eller upplevelser av spastiska ryckningar… Om dessa begrepp finns mycket varningar att läsa på nätet och jag upplever inte – initialt – att serien skall vara en i raden av dessa. Jag kommer utgå från vad Herren, bit för bit, manar mig att berätta och jag ber att det kommer att vara till uppmuntran för dig .

Genom att försöka samla och presentera vittnesbörd – här söker jag Ditt deltagande – vill jag få oss alla att förstå nödvändigheten av att Anden får verka fritt i våra liv. Anden är inte en option, ett tillägg, en extra app eller dylikt, till det kristna livet. Anden är en livsuppehållande gen i frälsningsverket. En för kristenlivet nödvändig källa.

”Om någon är törstig, kom till mig och drick!Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.” Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. /Joh 7:37-39

När vi talar om att ngn dött, talar vi om att livet har flytt. Om vi ser livet, som ”kärnan” i en levande människa.  Bör vi, på samma sätt, se Anden, som kärnan i det kristna livet. Det går inte att säga att man är frälst, utan att man har Anden.

TUNGOTALSLÄRANS DILEMMA?

Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar.” /Apg 2:38,39

Anden, ser vi dessa verser, är ingen du kan förtjäna eller ”kvala in” för att få – då vore det inte en gåva… Ändå fanns och finns en snubblande närhet till denna ”förtjänst-tanke”, då Andedopet predikats som ngt unikt, en upplevelse, fristående från frälsningen, som skulle tas emot separat. Beviset för att detta Andedop ägt rum, var att det manifesterades genom tungotal. Talade du tungor var du Andedöpt! Om inte… hade du inte ”kommit igenom”. För många människor kunde detta innebära år av kamp.

Jag förstår, om man kan uppfattar detta som kritik, riktat mot en viss organisation, det är dock inte min avsikt! Många har predikat denna lära. Den har stundtals begränsat och förkrympt enskilda kristna i deras liv och de har lurats att tro att de bara varit halvkristna – andra klassens kristna – i brist på tungotalandet…

Låt mig därför förklara, i enligt med Guds Ord, att tungotalet är en av nådegåvorna.

en annan att göra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill. /1 Kor 12:10,11

Längre fram, i samma kapitel, blir detta återigen poängterat.

Ni är alltså Kristi kropp och var för sig delar av den. Gud har i församlingen för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, sedan några till att göra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, styra och tala olika slags tungomål. Alla är väl inte apostlar? Alla är väl inte profeter? Alla är väl inte lärare? Alla gör väl inte kraftgärningar? Alla har väl inte gåvor att bota sjuka? Alla talar väl inte tungomål? Men sträva efter de nådegåvor som är störst. /1 Kor 12:27-31

SOM FRÄLST HAR DU ANDEN!

Efter att Paulus förklarat att alla inte har tungotalets gåva, skriver han sträva efter…! Men som bakgrund måste vi ha i minnet. Anden delar ut… gåvor, tjänsteuppdrag. Men Anden, som det närvarande kristna livets hjärta, ges var och en som: Omvänder sig och låter sig döpas, i Jesu Kristi namn, så att synderna blir förlåtna, dvs alla som är frälsta.

Liksom liv är en oskiljaktig del av varje levande människa, är Anden en oskiljaktig del av varje frälst människa.

SUMMERING

  • Petrus förkunnar, avs frälsningen: ”Då får ni den helige Ande som gåva.”
  • Paulus förklarar, avs Andens gåvor: ”Alla talar väl inte tungomål?”

Bibelcitaten är ur Svensk Folk Bibeln – 2015

ANDEN – I SKYMNINGEN

Inför det mörker,som allt mer kommer att drabba vår värld,
behöver vi göra oss redo att skörda.

När vånda och uppgivenhet griper människor, måste vi be Gud om olja,
att våra lampor lyser än klarare, än varmare.

För åkermannen får aldrig lägga ned sina redskap,
så länge det ännu finns någon skörd att bärga
och ännu något litet dagsljus kvar, 
att verka i.

***

“Tack Fader,
att du inte lämnar oss ensamma och hjälplösa,
i denna ändens tid!”

ENBART I HERREN

När Guds Son dör, är det alla och allas våra synder Han bär i sin kropp och tar med sig i Sin död. Ingen synd överlever denna död, hur än satan försöker få oss att tro annat. När vi dör, från vår egen vilja att lägga något till Hans frälsnings verk, dör vi tillsammans med Honom och väcks – i samma stund – in i Hans renhet och syndfrihet.

“Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit. Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus…” (2 Kor 5:16,17)

Titta inte på dig själv, då ser du bara misslyckanden och om du tycker dig se att du lyckats i din rättfärdighet – då är ditt misslyckande enbart än värre – då är denna självbild ett fruktansvärt självbedrägeri.

Det är först när vi ser oss själva som fullkomligt inneslutna i Honom, som vi har möjlighet att finna vila. Då blir vårt fokus förflyttat bort från vårt presterande, bort från det omöjlig i att föda sig själv på nytt.

Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” Nikodemus sade: ”Hur kan en människa bli född när hon är gammal? Hon kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?” Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. (Joh 3:3-5)

Nikodemus vilsna fråga inför det omöjliga – att självaskapa sig, ren och obefläckad, på nytt – har alltid varit människans stora snubbelsten. Så länge vi hyser minsta hopp om att vi förmår, eller måste förmå, förmår vi inget. Men när vi inser att vi just inget förmår, ger vi Honom möjlighet att förmå allt – i oss och genom oss.

Bra, bättre, slängt ut TV:n

Då och då dyker åsikter och påstående upp som jag tycker konstrar till livet för många. Ofta berättar någon:

  •     Jag har slutat med…   
  •     Jag har ställt undan min…   
  •     Jag går inte längre till…

Sedan några år har avståndstagandet mot TV:n varit en sådan typisk kristen ”renlevnadsfråga”. TV:n är ond och förmedlar ondska så ”jag har minsann…”! Man sprider budskap typ:

Men käre vän…, ser du på TV – denna helvetesmaskin! Du behöver vakna upp och ställa undan den om du vill fortsätta vara frälst.”

Och så hänvisar man till ngt program som man blivit påtvingad (?) att se.

***

Dylika inlägg leder inte alltid till välsignelse. De kan leda till att man upplever att skrivaren framställer sig som lite mer helig än andra och det kan göra att syskon fylls av tvivel, inför sin egen bedömningsförmåga. Man medverkar omedvetet till en segregation syskon emellan. Detta är vi inte hjälpta med, i denna ändens tid!

 

lcs
Det finns också mycket bra att titta på.

Idag kan man på många punkter jämställa TV:n och datorn. Det är varken TV:n eller datorn som är problemet, det är vår förmåga att välja. Båda dessa är döda ting, som visar vad vi ber om. Många tittar på datorn, för att få information den vägen, eller på kyrkors/församlingars hemsidor, för att få se den senaste predikan – som man kanske missat eller vill återuppleva. Har du en TV kan du få samma information via TV:n, som via datorn – om TV:n inte är alltför gammal. Vissa TV går enkelt att koppla till datorn, andra går ännu enklare att ansluta direkt till ett trådlöst nätverk.

Och jag personligen förklara för dig som i okunskap dömer ut TV:n. Jag sitter hellre på en skön plats i hemmet och ser och lyssnar till uppbygglig kristen musik via TV:n och den hoplänkade musikanläggningen, än sitter vid skrivbordet, framför datorn (med datorns begränsande högtalare) och försöker få samma upplevelse.

Om du slutar leta fel i allt och söker det som är rätt och uppbyggligt, kommer du finna mkt på TV:n/datorn, som bygger upp, informerar, och ger dig behövlig uppbyggelse eller bara en stunds ren avkoppling.

Allt är inte mörkare och eländigare på TV:n, jämfört med datorn, så kan du se på den ena, kan du rätteligen se på den andra! Om programmet är dåligt och smaklöst och lockar till ockultism, finns det både kanalväljare och On/Off-knapp.

***

Om du däremot bestämmer dig för ngn form av mediafasta, då du under en period bara ex lyssnar till de absolut nödvändiga nyheterna, är det ngt helt annat. Detta kan vara en välsignelse i denna mediabrusande värld. Guds röst kvävs lätt av en ständigt flödande radio. Men det är ett val du gör, som inte innebär att du ”måste” beklaga, ja kanske fördöma, andra som inte ”…kastat ut TV:n för länge sedan”!

Varsamhet i förvaltandet

Liknelsen om ogräset

Han lade fram en annan liknelse för dem: ”Himmelriket är som en man som sådde god säd i sin åker. Men medan folket sov, kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg. När säden växte upp och gick i ax, visade sig också ogräset.

Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån kommer då ogräset? Han svarade: Detta har en fiende gjort. Tjänarna frågade honom:? Nej, svarade han, då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar ut ogräset. Låt båda växa tillsammans fram tiltskörden. När skördetiden är inne, ska jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen för att brännas. Men vetet ska ni samla in i min lada.”

 

Jesus förklarar liknelsen om ogräset

Sedan lämnade Jesus folket och gick hem. Hans lärjungar kom då fram till honom och sade: ”Förklara liknelsen om ogräset i åkern för oss.” Han svarade: ”Den som sår den goda säden är Människosonen. Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. Fienden som sådde det är djävulen. Skörden är tidens slut, och skördemännen är änglar. Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld ska det bli vid tidens slut. Människosonen ska sända ut sina änglar, och de ska samla ihop ur hans rike allt som förleder och alla som gör orätt och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och gnissla tänder. Då ska de rättfärdiga lysa som solen i sin Fars rike. Hör, du som har öron!

havre II

Jesus berättar här om en god och en ond sådd. Det är frågan om sådden – du och jag och andra troende – inte världens barn generellt. Denna sådd har passerat flera stadier innan den nu börjat gå i ax och går nu tydligt att urskilja från vetet. Det syns alltså en tydlig skillnad på gott och ont. Nu kommer tjänarna, ganska upphetsade, till sin herre och ber om tillåtelse att få rycka upp den onda sådden. Deras herre är dock klarsynt och säger: ”Nej! Då kan nu ju rycka upp vetet också.”

Vad som är gott och ont, syns inte alltid förrän det gått i ax. Vissa växter i växtriket, kan redan i groddstadiet avslöjas, andra avslöjas när det nått längre, medan ytterligare några avslöjas först genom axet.

Det finns ngt märkligt i denna berättelse, som vi ofta hoppar över, det står: ”Men medan folket sov….” Självklart, mellan sådden och det böljande sädesfältet, löper en lång tid och tjänstefolket behöver sova, men jag tycker mig ana att det inte handlar om bara välbehövlig nattsömn, utan om en längre tids ouppmärksamhet, lättja och likgiltighet.

Ordet Jesus använder för ”sov” är katheudō. Det används bokstavligt för sova, på många ställen. Men på några ställen – i samband med tidens slut – återkommer ordet när Jesus varnar oss för att somna, underförstått: falla i håglöshet, apati, slöhet, likgiltighet.

Av Jesu förklaring till liknelsen ser vi att den tidsmässigt förläggs i ändens tid. Om vi då ser den där, kan vi ana att det handlar om att tjänarna helt enkelt somnat ifrån sin uppgift att vaka. Man har låtit fienden komma in och så sin onda skörd i den goda. Och nu har det blivit tydligt: ”Här växer en ond skörd mitt i den goda!”

I dag ser många av oss alla de tecken som pekar på att vi lever i ändens tid, skörden är på väg mot slutlig bärgning. Nu händer det som Jesus varnat för – tjänarna har försummat sitt kall att vaka över hjorden och ”mota vargen vid grind”. Nu är han – den onde – med sin vajande sådd mitt ibland oss.

När jag ser vad som sker i kristenheten idag, tycker jag mig ana ett sargande, syskon emellan. En kristen mobb, som via webbens vingar far land och rike runt och rycker och sliter i ogräsplantor, så att också de äkta plantorna skadas in på rotsystemet.

Jag menar inte att vi skall blunda och acceptera allt. Vad jag menar är att vi skall vara ytterst försiktiga, med att obetänksamt rafsa ihop allt vi inte gillar och kasta det på elden. Den slutliga domen är Herrens – inte vår. Herren är den ende som har möjlighet att döma rättvist.

När vi ”bestämt” att ngt är fel, låt oss då fråga Herren först: ”Vill du att vi ska gå och samla ihop det?”

Kanske, om vi stillar oss kan vi få höra att Han svarar: ”Nej, då kan ni rycka upp vetet samtidigt…”

UPPRYCKANDET – 2:2

De strider om uppryckandets tid, som jag beskrev i förra inlägget, kan vara en av orsakerna till att det i dag är så tyst om talet om uppryckandet i våra församlingar. Om någon nu för tiden på tal, måste alltid någon i den motsatta gruppen opponera sig och hävda den andras fel och brister och den egna självklara perfektionen, avs förståelsen av Bibelordet.

Lärornas historia

Läran om uppryckandets tidsmässiga skede, har böljat fram och åter sedan enbart ngn generation efter Jesu himmelsfärd. En period har pretribe varit ”sannast”, en annan posttribe. Pretribe inledde en renässans på 1800-talet genom Darwinismen, men just nu är det ”jämt skägg” mellan pre och post. Tro inte posts påståenden om att Darwinism var ngt nytt på 1800-talet, det var då bara just då en ytterlighet av den pendelrörelser, som funnits i många århundraden.

Lärornas auktoritet

Tron på den ena eller andra läran är inte avgörande för om man blir uppryckt eller ej! Ibland blir debatten så het, att man kan missuppfatta debattörerna och tro att de menar att har man inte deras insikt, kommer man inte att bli uppryckt – fel! Det är ditt förhållande till Jesus, som frälser dig och bevarar dig från satans villfarelse – denna sprids redan nu genom många ”förantikrister”, 1:a Joh 2:18-20 säger:

Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist ska komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av det förstår vi att den sista tiden är här. De har gått ut från oss, men de hörde aldrig till oss. Hade de hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss. Men det skulle visa sig att alla inte hör till oss. Ni har en smörjelse från den Helige och ni har alla kunskap.

Om denna smörjelse, säger Jesus i liknelsen om de tio jungfrurna och om de fem som hade olja i sina lampor enl. Matt 25:1-13.

…de som var redo gick med honom in till bröllopsfesten.”

Uppryckandet handlar inte om att ha ”rätt förståelse”, utan att leva nära Herren.

Vad innebär nu dessa läror? Det innebär två ytterligheter.

Pretribe

Tror du på pretribe, är du ständigt beredd att lyftas upp, men kanske, är du då helt oförberedd om du en dag ställs inför antikrists bejublade inträde i historien.

Tänk dig en nära framtid, där hela världen står inför en fullkomlig kollaps: Ekonomi, natur, fred, hälsa, livsmedel… allt faller samman inom loppet av några dagar, veckor kanske på sin höjd månader. Precis i detta skede träder antikrist fram som en ”frälsare”. Med en blandning av ödmjukhet, rättspatos och förnuft och med skoningslös pondus, knäpper han alla världsledare på näsan. FN avslöjas som maktlöst och korrupt, EU och liknande organisationer framställs som gnatiga och tandlösa. WHO förklaras vara ledd av läkemedelsindustrins profitörer osv, osv. Men antikrist tar hand om lag och ordning och lyckas– inledningsvis!

Är du – som tar till dig pretribeläran – beredd på ett sådant scenario?

Posttribe
Posttribe innebär en annan ”filosofi”. Vi tvingas enl denna vara med om antikrists framträde och inte bara det, vi tvingas vara med om förföljelse och dödande, om valet mellan märke eller svält. Bland dessa läror finns grenar som hävdar att församlingen, kommer att få en egen exklusiv fil, att vandra på, genom vedermödan. Medan andra högmodigt förklarar att många kommer att tvingas falla för antikrists svärd!

Men vad händer om de har fel… Om denna lära gör att deras vaksamhet inför ett uppryckande avtrubbas, då de ju tror att antikrist måste komma före församlingens uppryckande?
Tänk om Jesus hämtar sin församling medan de spanar så energiskt efter antikrist, att de tom glömmer bort sitt kall att vara vittnen nu. Posttribeläran kan leda till ett förslöande och defensivt agerande – ”ingen fara på taket ännu” och ett defensivt lärjungaskap är inte oljans verk.

Lev i Anden – Han är oljan i lamporna

Pretribe och posttribe måste båda ses som ytterligheter, på frågan om: ”uppryckandet när?” Båda lärorna hittar stöd för sina teser i Guds Ord. De mest militanta i sitt aggressiva ”basunerande” har hittills varit posttribbarna.
Måste man tro på det ena eller andra, är man en vindflöjel? Har man dålig tro om man inte gör det? Nej, menar jag! Låt oss vara ödmjuka inför att Ordet är komplicerat i denna fråga. Och låt oss, som jag skrivit tidigare, nogsamt förstå och hålla fast vid att frågan om uppryckandets tidsmässiga skede, inte är frälsningsavgörande. Enbart en fråga är det. Ditt personliga förhållande till Jesus Kristus, den frågan är frälsningsavgörande! Håller du fast vid Jesus, söker du var dag Hans ledning, då har du olja i din lampa, och vart än vägen leder går Han med dig och du går inte vilse.

Resumé

  • Jesus kommer snart.
  • Innan Jesus kommer, sker ett uppryckande.
  • Uppryckandet innebär att Jesus hämtar hem sin församling till himmelen.

Vi behöver inte veta fler detaljer om själva uppryckandet – dessa detaljer frälser oss inte. Det är enbart genom din och min öppenhet att vara ledda av Jesus, genom Guds Ord och Hjälparen – Den Helige Ande – som vi kan hålla oss ständigt beredda för vad än vi kommer att få gå igenom. Vi behöver olja till vårt kristna liv – en ljust lysande låga, som leder oss hela vägen fram till stunden för uppryckandet – då kan detta ske när som och ingen behöver leva livet i onödiga och oroande konflikter – vi får leva i trygghet.

 

UPPRYCKANDET – 1 av 2

Då och då hettar det till i den debatt som rör uppryckandet. För dig som läser här och inte är troende, eller som är troende, men tycker att talet om uppryckandet känns som överkurs och ordklyveri, vill jag ge en kort förklaring av vad uttrycket betyder och vad diskussionen handlar om.

Uppryckandet, som merparten av kristna tror på skall komma att ske, innebär att Jesus Kristus fysiskt lyfter upp sin församling från jorden. Uppryckandet inträffar över hela jorden i ett nu, kopplat till den tidsepok som ofta kallas vedermödan.

Vedermödan, är en tidsepok om sju år, då antikrist personligen, kommer att verka på jorden. Denna period avslutas med Guds vrede och Jesu återkomst. Vedermödans tid, antikrists kamp för att vinna herravälde över jorden, kommer i slutet löpa parallellt med Guds vrede – vredens tid.

Några allmänna saker behöver vi förstå, avs uppryckandet, vedermödan/vreden och Jesu återkomst – som avslutar vedermödans tidsperiod:

  • När man talar om församlingens uppryckande, är det inte en specifik kyrka eller församling som rycks upp. Församlingen är alltid en bild för de Jesustroende som är frälsta, medlemskort eller dopbevis är ingen garanti för ett uppryckande. Det är ditt personliga förhållande till Jesus Kristus, som är avgörande. Församlingen är alla de som har Honom som Herre.
  • Vedermödans och vredens slut är inte samma som ”den slutliga domen” och ”jordens undergång” – detta är ngt helt annat.
  • Antikrist kommer förmodligen inte initialt att framträda med ondska och förföljelse av kristna – de flesta kommer inledningsvis uppleva honom mycket sympatisk.

Uppryckandet NÄR, som man lägger så stort vikt vid att överbevisa varandra om, handlar generellt om tre läror avs tiden när detta skall ske.

  • Det skall ske före v. – det kallas Pretribe
  • Det skall ske i mitten av v. – det kallas Midtribe
  • Det skall ske efter v. – det kallas Posttribe

Pretribe innebär att vi rycks upp just innan/i samband med att antikrist träder fram. Vi får alltså ingen förvarning om uppryckandet, eftersom vi inte vet när antikrist kommer.

Midtribe innebär att antikrist redan har trätt fram när uppryckandet sker. Generellt talar de flesta om att antikrist kommer att visa sitt rätta jag mitt i tiden mellan sitt framträdande och den tidpunkt då han besegras av Jesus – vedermödans slut. Några tolkare kallar dessa perioder lilla v. – första delen, resp stora v. – andra delen, några kallar enbart de sista tre och ett halv åren för v. Midtribe skall därmed, oavsett syn på vedermödans vokabulär, ses som att man tror på ett uppryckande i samband med att antikrist byter skepnad, från ”godhjärtad frälsare” till sann tyrann.

Posttribe innebär att man tror att församlingen skall var med i hela vedermödan. Men det råder hos dem en viss intern strid. Vedermödan kommer vara tills Jesus kommer åter och besegrar antikrist. Men innan dess – i slutet av vedermödan – kommer Guds vrede att tömmas över all ondska. Här kan man ana motstridigheter:

a) Församlingen skall vara med om hela vedermödan… men bara fram till vreden.
b) Församlingen kommer att vara med om hela vedermödan – punkt.

Nu anar du – förhoppningsvis – vad de tre huvuddragen gäller, beträffande förståelsen av vad uppryckandet innebär – tidsmässigt.

”Men är det så mycket att strida om?”

”Nej” tycker jag, men ”Jo”, tycker de mest aggressiva av lärornas anhängare. ”Man måste ställa in sig, förbereda sig!”, säger de. Och i just den meningen är de överens, men beroende på vilken lära man tillhör, måste man göra det på olika sätt.

Nästa gång skall jag kort beskriva vad förståelsernas ytterligheter innebär, för förberedelserna och hur jag anser att man kan bemöta dem – med trygghet.